Trött

Idag vaknade jag trött och kände att jag inte ville gå. Ungefär som de dagar när man känner att man inte vill gå till jobbet, men man måste ju liksom ändå. Visst hade jag kunnat stanna på det trevliga alberguet en natt till, men är man väl vaken är det lika bra att snöra på sig skorna och gå.

Den här gången går jag i otakt jämfört med förra året. De senaste nätterna har jag sovit i andra städer och därför bara gått igenom de där jag bott tidigare. Det är lite klurigt det där med så mycket minnen överallt. Många är ju roliga, men vissa är jobbiga att konfronteras med igen. Framförallt är det svårt att vara här och nu, när det förflutna hela tiden knackar en på axeln.
   Och då tänker jag att om jag upplever det så på en vandring jag gjort en gång tidigare, hur har vi det då inte hemma, där allt påminner oss om något annat också. Hur svårt blir det inte då att frigöra sig från det som varit och vara bara här och nu.

Trött som jag har varit har jag inte heller orkat gå så långt som jag hade tänkt idag. Jag har istället sovit middag och sovit middag och ätit middag och skrivit. Hoppas på att vakna med mer energi i morgon.