Det kvinnliga och det kroppsliga får sällan plats i kyrkan. Men även utanför kyrkan har vi problem med det kvinnligt kroppsliga. Det naturliga som är varje kvinnas vardag. Det som inte tar paus bara för att man ska ut och vandra i en dryg månad. Det som är lite knepigare att hantera när man har lite packning och inte alltid hamnar på de fräschaste toaletter, eller ens toaletter.
Så när jag fick min mens, var jag glad för den lilla manick som jag köpt för några månader sen. En menskopp! Helt enkelt en kopp i gummi eller silikon, som sätts in ungefär som en tampong, men som istället för att suga upp blodet, fångar upp det i koppen för att sen tömmas ut.
Jag hörde talas om den första gången för ett bra tag sen, men har inte tänkt på det som ett alternativ. Nu kan jag inte förstå varför inte fler använder den!
För en pilgrim uppfyller den alla kriterier för en etiskt hållbar produkt. Den är miljövänlig eftersom man inte behöver köpa nya skydd hela tiden, den är hygienisk och man blir varken uttorkad eller får svampinfektioner, den är praktisk eftersom man inte behöver släpa runt på nya bindor eller tamponger, den är ekonomisk eftersom den räcker i typ 10-15 år, den är enkel att använda och känns inte när den sitter på plats, man behöver bara ta ut och tömma den var 12e timme.
Där jag köpte min skickade de dessutom, för varje köpt ladycup (som den heter där), en till en flicka i Afrika. Har du inte upptäckt den än, gå in och kolla menskoppen.se eller googla fram nån du gillar, finns i olika färger och varianter.
Inte ens i en stor stad som Leon, kommer man undan naturens envisa krafter, i detta fall ett gäng duvor som spanat in mina nötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar