Familjen

De första dagarna och kvällarna när man ser sig omkring börjar man ana vilka som är Familjen. De man kommer att dela sina närmsta veckor med och inte bara vandra med, utan sova med, duscha med, äta med, berätta sina innersta drömmar för, gråta med och skratta med.

   Det kommer komma till några på vägen och några kommer försvinna innan slutmålet. Vissa ser man kanske inte på ett par veckor, men sen dyker de upp igen. I min familj finns människor från hela världen, i olika åldrar, med olika yrken och olika orsaker till varför de vandrar.

Inom familjen bildas det grupperingar, såklart. Vissa personer finner varandra och vill umgås mer. Det blir små klickar. Så finns det de som glider mellan grupperna. Vissa har man aldrig pratat med, men man känner varandra och hälsar när man ses.

   Man hälsar förresten på alla man ser, pilgrimer som lokalbor, ”Hola”, ”Buenos Dias” eller ”Buen Camino”. Det är lite förvirrande när man kommer hem till Stockholm igen och folk mest tittar konstigt på en för att man pratar med dem.

Jag är nog lite av en satellit. Jag vill inte tillhöra någon grupp utan gå min egen Camino. Det är lite av en utmaning ibland, när människor gärna vill göra saker tillsammans. Men det är också ett gott sätt att öva sig på att stå på sig. För så är det ju även där hemma.  

   Man ingår för det mesta i olika grupperingar där man förväntas vara på ett visst sätt och göra vissa saker. Att inte tappa bort sig själv kan vara svårt. Därför är också Caminon en sån gåva. Här kan jag vara vem jag vill. Det finns inga förutfattade meningar och inga förväntningar på mig. Kanske kan jag prova ut en ny personlighet jag vet att jag har i mig, men inte vågat släppa fram. Kanske kan jag för en gångs skull vara mig själv. Vem det nu är.

Idag har jag tagit en vilodag och alltså inte vandrat utan stannat kvar i Burgos. Delar av familjen har det också medan andra har vandrat vidare. Några har också avslutat sin vandring här. 

   På gatan mötte jag precis tre kvinnor från Tyskland som åker hem i morgon, de önskade mig lycka till på vägen och lovade att leta upp min kyrka om de kommer till Stockholm. Vi har haft spännande samtal om tro och också delat en fantastisk konsertupplevelse i katedralens trädgård igår kväll. Ett gäng ungdomar som spelade klassiska stycken, ledda av en mycket entusiastisk dirigent. 

   

Min vilodag inleddes med en mycket god frukost i solskenet på ett torg, följdes av promenerande på stan och bokskrivande i en park med en utsikt som knappast kan bli vackrare. 

   Ikväll har jag också mött nya vänner, människor som är nya tillskott i min familj. För hur lång tid vet jag inte, men vi sätter alla avtryck i varandras liv.