fredag 21 juni 2013

Redan startat

Det är något konstigt som sker när man ska ut och pilgrimsvandra. Så fort man bestämt sig så börjar vandringen. Även om det är tid kvar innan man ska åka hemifrån, så börjar det ske saker. Processer sätter igång i kroppen och i själen.

En av de vanligaste frågorna på Caminon är "Varför vandrar du?" och det är en bra fråga att fundera över. Vissa har väldigt tydliga svar, någon bearbetade sin fars död, någon funderade över om hen borde skiljas från sin man (hen gjorde det också), någon kände sig inte säker på om hen valt rätt yrke, någon ville ta reda på vem hen var.
   Någon kanske inte vet exakt varför hen vandrar, men har en alldeles tydlig dragning i sig, vet att hen bara måste gå, och så klarnar syftet längs vägen. Alla har olika syften med sin vandring och inga orsaker är för stora eller för små.

Förra gången vandrade jag för att utforska kärleken. Till och från en annan människa, Gud och mig själv. Men också för att integrera mig själv, koppla ihop kropp, huvud och själ. Och jag lärde mig så mycket mer om min själ, om mig själv.

Den här gången då? Vad är min intention? Helt vet jag nog inte än, jag vet bara att jag måste gå. Sen jag kom hem från förra vandringen har jag gjort stora förändringar i livet, jag har utforskat vem jag verkligen är och vad jag vill med livet, vad som är mitt kall. Jag tror att det på den här vandringen är dags att verkligen landa i det. I mig. Öva mig i att vara jag på ett tydligare sätt. Känna efter vad jag vill, var jag leds, göra val, sätta gränser, våga säga nej och våga säga JA! Ja, vi får väl se...

Idag är det midsommarafton och jag har på mig kläder jag ska ha med på vandringen. Vandringen har ju redan börjat...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar