Låtande-sig-dragas

Jag har en ensam kväll hemma i soffan.
   Sonen sover och sambon är på resa.
   I bokhyllan snubblade jag över Hjalmar Ekströms Den fördolda verkstaden.
   En av alla de mystiker jag läst och uppfyllts av.
   Och jag hittar sånt jag tidigare strykit under.


Jag läser:
   "Men bliva vi stilla inför Gud, så att Hen får draga och leda oss, då för Hen oss genom död till liv, åter och åter.
   Vi får aldrig tro oss vara färdiga, ty då bedraga vi oss själva.
   Men vi behöva icke frukta.
   Den som har börjat det goda verket, Hen skall ock fullborda det.
   Hen skall leda oss ända fram." (s 17)

"Själv orörlig rör Hen allt.
   Stillhetens verkande är det mest genomgripande av allt.
   Guds dragande är ett dragande just genom stillheten, och människans låtande-sig-dragas är något som sker i stillheten." (s 53)

Det är inte mycket stillhet med en 14-månaders här hemma.
   Eller en sambo att leva ett fullt liv med, för den delen.
   Jag funderar över vad som hänt med mitt låtande-sig-dragas.

Och jag tänker att jag levde mer så förr.
   I 15 år levde jag själv.
   Främst fokuserad på mitt jobb, mitt verkande.
   Mitt låtande-sig-dragas.

Men det behövs balans.
   Så nu fick jag ett liv som stannade upp allt.
   Som lät mig fokusera bara på mitt och mina närmaste.
   Och säkert drog Gud mig dit också.
 
Säkert är det helt rätt att låta sig dras dit också.
   För där finns en annan slags stillhet.
   En stillhet borta från omvärldens larm, från kallandet.
   En lärdom om att inte finnas till bara för andra.
   Utan att också bara finnas till.

Men nu tror jag att ett annat dragande börjat igen.
   Jag lyssnar in och agerar.
   Agerar på det som kallar.
   De som kallar.

En yttre och en inre kallelse talas det om i antagningsprocessen när man blir präst.
   Man är inte präst i ett vakuum.
   Man är präst där människor kallar.
   Där Gud, genom människor, kallar.
   Och jag hör dem nu.
 
Förr trodde jag att jag bara kunde ha utrymmet för stillhet om jag var ensam.
   Men kanske är det inte så.
   Kanske har jag nu lärt mig hitta stillheten också i livets larm.
   Kanske behöver jag inte vara ensam för att höra och känna in.
   Kanske kan jag få både det levande livet, kärleken och låtandet-sig-dragas.
   Jag hoppas det.

(Och så har jag tagit mig friheten att byta ut Herren till Gud och Han till Hen i Ekströms texter. Inte för att Ekströms texter behöver det, utan för att jag behöver det i min läsning av texterna.)

Ring, klocka, ring

Ring, klocka ring i ljuva nyårsnatten
   mot rymdens stjärneglitter och markens tö;
   år 2017 lägger sig att dö . . .  
   Ring själaringning över gråten och skratten!

Ring in nytt friskt och ut all gammal skit
   i årets första, dallrande minut.
   Ring fake news från världens gränser ut,
   och ring för sanningen en större aptit.

Ring våra tankar ut ur begränsande hjulspår
   och ring nyskapelse till vårt hjärta.
   Ring gnisslet ut emellan spoling och snärta
   och ring försoning till alla, såväl på livets höst som vår.


Ring ut det som varit och låt det vara
   och glöm allt gammalt groll.
   Ring in ett liv med lustfyllt innehåll
   med sannare syften, som ditt liv motsvara.

Ring ut problemen, oron och stressen,
   och ring den frånvarande åter till ett nu.
   Ring ut till tystnad skvaller som bryter itu,
   men ring till samtal noblare intressen.

Ring ut den högfärd, som obalans gör,
   lögnens skitsnack, avundens onda tunga.
   Ring in det sanna i världens lunga,
   och ring till seger en mänsklighet med gehör.

Ring, klocka, ring . . .  och fjolårets dunkelhet vika;
   det dagas, vi alla fram i klarhet går!
   Ring ut, ring ut intoleransens spår,
   ring in en värld där alla värderas lika!

Ring in den tid, då själarna befrias
   ur egots självupptagna band.
   Ring begränsningarnas skuggor bort ur alla land;
   ring friheten in, så våra önskningar infrias!






På nyårsnatten läste Peter och jag vår egenkomponerade variant av Alfred Tennysons Ring out, wild bells.
   Eller som de flesta av oss känner igen den på svenska Ring, klocka, ring, översatt av Edvard Fredin.