Kallad

Bibeln berättar om människor som blivit utvalda av Gud. Utvalda att utföra stordåd, att rädda sitt folk undan fara, att vara profeter och uppenbara sanningar. Storartade uppdrag.
   Att vandra är att fråga sig, vem är jag? Varför är jag utvald? För vi är alla utvalda. "Gud kallade mig redan i moderlivet, hen nämnde mig vid namn redan i min mors sköte", skulle kanske Jesaja formulerat sig idag.

Idag är det den helige Johannes döparens dag och jag lämnar mitt hem och Sverige för en längre vandring. En vandring som är del i en större vandring som kallas livet. För så är det ju. Den här vandringen har ingen tydlig början och inget tydligt slut, den går från evighet till evighet. Men något avskilt i tiden kommer jag i alla fall att befinna mig utomlands och till fots.
   Om den helige Johannes sas det att han redan i moderlivet uppfylldes av helig ande och det förutspåddes att han skulle verka för att föra människor närmare Gud. Ett fint uppdrag. Men jag undrar jag om det inte gäller oss alla. Alla är vi heliga, alla är vi viktiga för att föra varandra närmare Gud.
   Och det är viktigt att påpeka! För vi kan lätt få för oss något annat. Att det inte skulle vara nåt särskilt med just mig, att världen skulle klara sig bra utan mig, att jag inte gör så stor skillnad, att det finns andra som är lite mer utvalda.

Att resa ger ett annat perspektiv på saker och ting. När allt det som är vardag blir annorlunda, nya dofter, synintryck, ljud och smaker. När man är utelämnad till en ny plats, i ett land med ett språk man inte förstår. När man är beroende av att kunna hitta en buss för att ta sig dit man ska många mil bort och att kunna fråga sig fram till någonstans att sova sent på kvällen.
   När främmande människors vänlighet är det som bär en framåt. Då får man nya perspektiv, man uppmärksammas på det nät vi människor bildar, när vi finns där för varandra på de enklaste sätt. Även när vi knappt kan förstå varandra.
   Att föra människor närmare Gud, kan det inte vara så att vi alla är utvalda att göra det. På de enklaste sätt och på de riktigt stora...

Utanför mitt flygplansfönster hade jag idag en regnbågsring där skuggan av vårt plan syntes i mitten. Regnbågen är för mig en tydlig hälsning från Gud som verkar dyka upp när jag behöver få veta att jag är på rätt väg, att jag inte är ensam, att jag är omsluten. Ja, kan man bli tydligare omsluten... Idag har jag verkligen varit buren av människor som verkat för att föra mig närmare Gud. Jag somnar tacksam!