Jag tog med mig en mascara för särskilda tillfällen, än har jag inte använt den. En tjej från Kanada berättade att hon lämnat sin hemma i år, nu fick det vara naturligt. Jag berättade för henne att jag inte rakar mig heller, hon tittade på mig som om jag var ett ufo. Och berättade att hon tagit bort håret under armarna med laser och bara hade en behandling kvar för benen, så mycket för det naturliga.
Igår målade jag tånaglarna i en skimrande rosa nyans som matchade hallonmjukglassen jag sen åt. På vandringen har jag med mig en blommig tunika som jag sätter på mig så fort jag duschat och installerat mig på dagens målort. Jag bär ett stort smycke med färgglada pärlor. Jag tycker om att få känna mig lite kvinnlig och fin ibland, inte ständigt dessa praktiska vandringskläder. Så det verkar som om jag inte har några problem med att lägga till, mest att ta bort.
Ja, tills det var dags att hoppa i poolen. Då fegade jag ur och rakade bikinilinjen. Som om nån skulle bry sig om de enstaka hårstråna. Som om de var värre än de på benen. Ja, jag förstår det inte heller.
Idag har jag vilodag i Burgos och överallt är det reor. Rebajas står det i varenda fönster och så % överallt. Köp, köp, köp, det är nästan gratis. Jag gick förbi en skoaffär med en massa fina sandaler. Tänkte ett tag att jag ju kan köpa ett par nya och slänga de jag har, så blir det inte mer att bära. Men varför ska jag slänga ett par fungerande sandaler? För att de nya är finare?
Så det här att vilja vara fin, att vilja köpa nytt, att samtidigt vilja vara naturlig och inte behöva bry sig, det är inte alltid lätt att hitta balansen. Dubbelmoral, hyckleri, jag vet inte.
Nej, jag vill vidare ut på Mesetan nu, där landskapet är kargt och där det enda man köper sig är maten man behöver äta och sängplatsen där man behöver sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar