Så jag byggde helt enkelt vidare på texten jag redan hade, till julottans predikan ...
Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin dotter, den förstfödda. Hon lindade henne och lade henne i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, hon är Messias. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.” När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem. (Luk 2:1-20, övriga texter ligger efter predikan)
Jag har tagit bort ett ord, bytt ut tre ord och två bokstäver, och en hel frälsningshistoria. För frågan är om det ens hade funnits en kristendom om barnet som fötts där i Betlehem hade varit en … Miriam?
För så olika är våra förutsättningar!
Så olika var de då och olika är de faktiskt fortfarande.
För flickor och pojkar, för kvinnor och män.
För då, liksom nu på många platser i världen, hade flickor inte samma möjlighet att leva ett så fritt liv som Jesus gjorde, att gå sin egen väg och bestämma själva över sina liv.
Inte heller hade man nog då, liksom nu på många platser i världen, lyssnat till en kvinna på det sätt man lyssnade till Jesus.
En kvinna hade helt enkelt inte samma status i samhället.
Hon hade troligtvis inte kunnat samla samma mängder människor ens om hon hade försökt och bara det att hon hade valt bort att gifta sig och skaffa barn och istället vandra runt i samhället, nej, det hade aldrig gått.
Däremot är jag helt övertygad om att vi inte hade haft en sämre kristendom om vi fick följa Miriam istället för Jesus.
Om den nu ens hade överlevt till våra dagar förstås.
Men kanske hade den blivit lite annorlunda.
För våra upplevelser i livet är olika och vår relation till det gudomliga blir därför också olika.
Och dessa olika berättelser ur livet behövs, för att vi alla ska kunna spegla oss i dem och känna oss sedda och förstådda och älskade precis som vi är, flicka som pojke som hon som han och som hen.
Hur kändes det att jag ändrade i texten? Vad hände i dig?
Kanske tyckte du att det kändes befriande och intressant med ett nytt perspektiv.
Kanske tyckte du att det förstörde stämningen.
Kanske tänkte du att ”så får man väl inte göra”.
Men kanske måste ”man” göra så ibland.
Öppna upp, vända upp och ner.
”Livet blev synligt” med Jesus, så skrev Johannes i sitt brev.
Det som är livet, behöver vi göra synligt.
Det som är hela livet, det manliga livet och det kvinnliga.
Och allt där i mellan.
Våra liv.
Så varför i hela världen håller vi fast vid våra gamla roller och uppdelningar.
Varför spelar det så stor roll att Jesus var en man?
Varför ber vi inte varannan gång ”Vår Moder”?
Vi säger att vi VET att Gud inte är en man, men ändå envisas vi med att kalla hen för honom.
Och innebär det att Jesus inte får fortsätta vara en man?
Nej då.
Men vi måste nog se till att pröva våra tankar lite då och då.
Pröva våra föreställningar så de inte stelnar.
Så de inte blir andra sanningar än vad de verkligen är.
Jesus kom för att befria oss, från oken som tynger, från stången på våra axlar, från förtryckarens piska.
Befria oss till att vara de vi är.
Befria oss till liv som är fyllda av möjligheter och öppnade dörrar.
Och jag tror vi måste inse att vi är med och bidrar till att en flicka fortfarande inte har samma möjligheter i livet på denna jord.
Att VI ALLA är med och bidrar till det.
För att kön spelar roll.
Så låt oss hjälpas åt att bidra till en värld, där Miriam mycket väl kan födas som Guds dotter här på jorden.
Där flickor har samma möjligheter som pojkar att leva de liv som de vill.
Där kvinnor har samma status som män.
Då tror jag att vi är med och skapar himmelriket här på jorden.
Och för den som vill, testa gärna att be till Vår Moder.
Ibland kan livet bli oväntat omvälvande, om vi bara byter ett litet genus.
Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor. De gläds inför dig som man gläds vid skörden, som man jublar när bytet fördelas. Oket som tyngde dem, stången på deras axlar, förtryckarens piska bryter du sönder, som den dag då Midjan besegrades. Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod, allt detta skall brännas, förtäras av eld. Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste. Väldet skall bli stort, fredens välsignelser utan gräns för Davids tron och hans rike. Det skall befästas och hållas vid makt med rätt och rättfärdighet nu och för evigt. Herren Sebaots lidelse skall göra detta. (Jes 9:2-7)
Det som var till från begynnelsen, det vi har hört, det vi har sett med egna ögon, det vi har skådat och har tagit på med våra händer, det är vårt ärende: livets ord. Ja, livet blev synligt, vi har sett det och vittnar om det, och vi förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och blev synligt för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus. Detta skriver vi för att vår glädje skall bli fullkomlig. (1 Joh 1:1-4)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar