Kanske har ni vid det här laget hört talas om Greta Thunberg.
Hon är 15-åringen som sitter utanför Sveriges Riksdag och skolstrejkar för klimatet.
Det här barnet sitter inte och ropar beklagade åt andra barn.
Hon talar starkt och tydligt till oss alla.
Och hon sitter inte bara där, hon har till exempel också varit inbjuden att tala på klimatmötet i Polen.
”Det finns de som säger att jag borde gå i skolan i stället” sa hon då.
”Det finns de som säger att jag borde bli klimatforskare så jag kan 'lösa klimatkrisen'.
Men klimatkrisen är redan löst.
Vi har redan alla fakta och lösningar.
Och varför ska jag studera för en framtid som snart kanske inte finns?
Varför ska jag lära mig en massa fakta när den viktigaste faktan helt uppenbarligen inte betyder nånting för vårt samhälle?”
Ja, så pratade hon till världens samlade ledare.
Rakt på sak, inga krusiduller.
Liksom många av de profeter som dykt upp genom tiderna.
Ibland undrar jag över varför det är så svårt för oss att bara börja leva det där himmelriket.
Varför är det så svårt att leva som vi VET att vi borde.
Vill vi ens tro?
Om det nu så är på Greta eller Jesus?
Och trots att det låter så vettigt, vad är det som gör att det är så svårt att leva det?
Som gör att vi kommer med våra undanflykter.
”Det gör väl ingen skillnad vad jag gör.”
Enligt psykologen Per Espen Stoknes finns det några psykologiska barriärer som hindrar oss.
Dels känner vi en distans, i fallet med klimatförändringarna att det upplevs som något avlägset, det handlar om år 2050 eller 2100, då är de flesta döda.
Vad gäller himmelriket, så känns det nog kanske ännu mer fjärran och ouppnåeligt. Sen är det domedagsperspektivet som också triggar känslor av skuld, vilket leder till flykt.
Visserligen erbjuder ju Jesus här förlåtelsen och nåden, men hur svåra är inte de för oss att ta till oss.
En annan barriär är en inre konflikt mellan vad vi vet och vad vi gör: vi vet att jorden blir varmare, men det står i konflikt med att vi äter kött, flyger och kör bil, vilket leder till tvivel och tillslut förnekelse.
Djupast i vårt innersta, längst där inne i vår själ, så vet vi nog också att vi är ett och att vi är älskade, men lever vi så?
Nej, vi tvivlar och vi förnekar och vi fortsätter leva som vi alltid har gjort.
Det kan vara svårt att acceptera ibland att vi människor är så starkt rustade för strid mot det som faktiskt verkar vara det som är bäst för oss.
Som en jord det går att fortsätta leva på, eller ett himmelrike.
Men himmelriket tränger fram.
Det gör faktiskt det.
Det tränger till exempel fram genom en 15-åring som skolstrejkar för klimatet.
Som stadigt står kvar och utmanar, med en tro på oss andra ”vanliga” människor som verkar lika orubblig som Jesus tro på oss.
”Så vi har inte kommit hit för att be världens ledare att bry sig om vår framtid” säger Greta.
”De har alltid ignorerat oss förut och de kommer ignorera oss nu också.
Vi har kommit hit för att säga att en förändring är på väg, vare sig de vill eller inte.
Människor kommer att resa sig och anta utmaningarna vi står inför.
Och eftersom våra politiska ledare uppträder som barn, så måste vi ta det ansvar som de borde tagit för länge sen.”
Och kanske är det talande, när en journalist från Dagens nyheter frågar Greta hur hon ser på klimatfrågan och hon svarar:
”Jag ser på klimatkrisen som en vändpunkt i vår civilisation.
De flesta forskare säger att det kommer vara en förändring som saknar motstycke i människans historia.
Och vi förstår inte hur mycket vi måste förändra oss.
Hela samhället måste förändras i grunden.”
Och journalisten undrar: ”Är inte det lite väl radikalt?”
Är inte det lite väl radikalt?!
Hur många tror ni inte tänkte så när de hörde Jesus tala om hur vi behöver förändra vårt sätt att leva och tänka och vara för att nå himmelriket.
Är inte det lite väl radikalt?
Jo!
Visst är det radikalt, men det är dags för radikala förändringar.
För det är något radikalt annorlunda Jesus kommer med.
Att leva himmelriket är radikalt annorlunda än hur vi lever våra liv i det här samhället.
Men vågar vi lyssna och vågar vi bryta igenom våra barriärer, så kan orden, så kan tron, så kan våra liv, få lysa upp mörkret omkring oss tills det lyser så starkt ur våra egna hjärtan att allt blir ljus.
Glöm aldrig den lag som jag gav min tjänare Mose på Horeb, med stadgar och bud för hela Israel. Se, jag sänder profeten Elia till er innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna, så att jag inte viger landet åt förintelse då jag kommer. (Mal 4:4-6)
Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud. (2 Pet 1:19-21)
Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelser. Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. Hör, du som har öron. Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: ’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.’ Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: ’Han är besatt.’ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.” (Matt 11:12-19)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar