Pulserandet

Det där pulserande i livet.
   Pulsen, hjärtslagen, blodets forsande.

Helt plötsligt återkommer det.
   Efter en lång period av besvärande stillhet.
   Inte lugn, utan mer tomhet.

Nästan så jag glömt hur det kändes.
   När kroppen börjar längta igen.
   Verkligen känns.

Jag tror det är det nya hemmet.
   Jag tror det är barnet som blivit äldre.
   Jag tror det är lite mer egentid.
   Jag tror det är det nya jobbet.
   Och jag tror det är känslan av att vi kan få börja på nytt!

Att äntligen är det dags att börja få njuta av livet!
   Tillsammans!
   Vi närmar oss mållinjen.
   Snart är det bara vi och vårt!