Ring, klocka, ring

Ring, klocka ring i ljuva nyårsnatten
   mot rymdens stjärneglitter och markens tö;
   år 2017 lägger sig att dö . . .  
   Ring själaringning över gråten och skratten!

Ring in nytt friskt och ut all gammal skit
   i årets första, dallrande minut.
   Ring fake news från världens gränser ut,
   och ring för sanningen en större aptit.

Ring våra tankar ut ur begränsande hjulspår
   och ring nyskapelse till vårt hjärta.
   Ring gnisslet ut emellan spoling och snärta
   och ring försoning till alla, såväl på livets höst som vår.


Ring ut det som varit och låt det vara
   och glöm allt gammalt groll.
   Ring in ett liv med lustfyllt innehåll
   med sannare syften, som ditt liv motsvara.

Ring ut problemen, oron och stressen,
   och ring den frånvarande åter till ett nu.
   Ring ut till tystnad skvaller som bryter itu,
   men ring till samtal noblare intressen.

Ring ut den högfärd, som obalans gör,
   lögnens skitsnack, avundens onda tunga.
   Ring in det sanna i världens lunga,
   och ring till seger en mänsklighet med gehör.

Ring, klocka, ring . . .  och fjolårets dunkelhet vika;
   det dagas, vi alla fram i klarhet går!
   Ring ut, ring ut intoleransens spår,
   ring in en värld där alla värderas lika!

Ring in den tid, då själarna befrias
   ur egots självupptagna band.
   Ring begränsningarnas skuggor bort ur alla land;
   ring friheten in, så våra önskningar infrias!






På nyårsnatten läste Peter och jag vår egenkomponerade variant av Alfred Tennysons Ring out, wild bells.
   Eller som de flesta av oss känner igen den på svenska Ring, klocka, ring, översatt av Edvard Fredin.