Mitt eller ditt?

Vi bor några nätter hos mina föräldrar och pappa tog med Linus ut på promenad i vagn.
   Och jag började gråta.
 
Linus blev lite ledsen när vi satte på honom overallen och la honom i vagnen.
   Säkert blev det lite varmt.
   När vagnen kom utanför dörren blev det tyst och jag gick för att passa på att sova lite.

Men så överfölls jag av en klump i bröstet och tårarna kom.
   Jag tänkte att tänk om han ligger och gråter i vagnen.

Vi har ingen vagn till Linus hemma hos oss.
   Vi har en bärsjal och en sele.
   Bär honom nära kroppen.

Han ligger och sover på min mage eller bredvid mig i sängen.
   Jag tror på kroppskontakt och närhet.
   Ingen 5-minutersmetod här.

Mamma upptäckte att jag var ledsen och jag berättade varför.
   "Tror du inte att du är extra känslig för om Linus ska känna sig övergiven, för att du själv fick ligga ensam mycket när du var liten?" frågade hon.
   Jo, så är det säkert.

Jag låg i en kuvös på sjukhus i en månad när jag bara var några veckor gammal.
   Jag tror det påverkade mig mer än man trodde på den tiden.
   I terapin har jag besökt en liten Ellen och lagt mig bredvid henne där i sängen.
 
Mina egna erfarenheter ligger så klart till grund för hur jag vill att Linus ska ha det och inte ha det.
   Bebisar får ett stresspåslag av att ligga och gråta själva så det ska han inte behöva.
   Att han är ledsen är helt okej, men då ska han ligga i en famn.
   Min eller någon annans.

Jag tror att närheten och vetskapen om att någon finns där när de behöver, gör barn trygga.
   Jag tror inte att det går att skämma bort små barn med kärlek och närhet och trygghet.

Tycker han om att ligga själv i en vagn är det jättebra.
   Hemma ligger han och sover i nästet på dagarna.
   Så länge han är nöjd är det bra.

Pappa kom tillbaka med vagnen och Linus hade inte gråtit på promenaden.
   Han hade möjligtvis tyckt att det var lite instängt och försökt sparka av sig täcket.
   Det var allt.

När jag sen låg och vilade tänkte jag att det är viktigt att hålla isär det.
   Vad är mitt och vad är ditt.
   Att ta beslut om hur jag vill ordna det för mitt barn kan jag göra utifrån mina erfarenheter.
   Men inte tro att jag behöver trösta honom när det är min egen sorg jag känner.

Så jag letade upp den där lilla Ellen i mig som var ledsen och kände sig övergiven.
   Och så kramade jag om henne istället.