Och det hände sig vid den tiden...

"Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas."
   Det är en inledning på en berättelse många av oss hört väldigt många gånger. Den fortsätter med att beskriva hur det gick till när Jesus föddes i ett stall i Betlehem.
   Men när jag hörde julevangeliet läsas härom dagen, så fastnade jag i just den meningen. Hela världen skulle skattskrivas. Det är ju jättespännande. Att man hade en tanke om att alla människor i hela världen skulle räknas och katalogiseras och att man skulle kunna få kontroll och struktur, på hela världen.
   Hela världen skulle skattskrivas.

Och mitt i detta försök att få någon slags ordning på hela världen, så föddes Jesus. Jesus som hellre vänder upp och ner på alla strukturer. Inte för att skapa ett destruktivt kaos, utan för att frigöra den kreativa livskraften.

I vårt samhälle vill man gärna ha kontroll. Det upprättas register, lagliga och olagliga. Information samlas in, analyseras, sparas. Gränser bevakas. Vi struktureras och placeras in i hierarkier. Vem är ansvarig? Vilket är ditt område?
   Vi tilldelas och tar på oss olika roller i olika sammanhang. Är du äldre eller yngre? Jag har arbetat här längre än du. Så här har vi alltid gjort.
   Vi gillar att sätta etiketter. ADHD, Asperger, lite schizofren, deppig, med eller utan diagnoser vill vi gärna klassificera. Som tomten i Kalle Ankas jul, vill vi sätta en stämpel i rumpan på folk så vi vet var vi har dem. Som om dessa etiketter skulle säga något om vilka vi är.
 
Vi gillar de här mönstren och det vi känner igen oss i. Det skapar en viss känsla av trygghet. Men egentligen är det ju bara rökridåer. För både livet och människor är så mycket mer komplicerade.
   Och jag undrar över det här behovet av trygghet och struktur. Och faran med den falska tryggheten som så lätt slås sönder. Som gör oss mer oförberedda på det som sker som är utom vår kontroll. På det som hur hårt vi än håller fast, ändå kommer glida ur våra händer.

In i tiden när hela världen skulle skattskrivas, föddes ett litet värnlöst barn, som snabbt blev en flykting, som sen blev en vuxen man som talade till oss om Gud och Guds rike. Som visade på det gudomliga i oss människor och i våra liv. Som utan falsk trygghet eller styrd av rädsla vandrade runt i världen för att visa på kärleken.
   Kärleken som finns bortom strukturerna. Kärleken som är livet som aldrig dör, som är tryggheten i otryggheten, som gör oss osårbara mitt i sårbarheten.

Som inte skyddar oss från livet utan är livet. Är det som flödar fritt och rinner över. Är det som i tilliten spränger alla gränser. Alla gränser.
 

Och in i en tid,
när vi fortfarande försöker katalogisera världen och varandra,
sjunger änglarna sin bön för oss:

Ära vare Gud i höjden och djupet,

 och frid och fred på jorden, 

bland människorna till vilka hen alltid har behag!