Men i vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina bröder, att det förekommer motsättningar bland er. Vad jag menar är att ni alla säger: ”Jag hör till Paulus”, eller ”Jag hör till Apollos”, eller ”Jag hör till Kefas”, eller ”Jag hör till Kristus”. Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes? (1 Kor 1:10-13)
För ett par veckor sedan, samtalade vi i en grupp på fängelset där jag jobbar, om ett bibelord som var ganska kort, men svårt.
”Allt vad du vill att människorna ska göra för dig, ska du också göra för dem.”
Det konstaterades att det inte funkar så ute i världen.
Att man inte kan göra så, för då kan man råka riktigt illa ut.
Och vi pratade om grupperingar, om familj och vänner, om vi och de.
Och det är ju så det ser ut runt om i världen.
Vi delar in oss i lag, i olika länder, utifrån olika politiska åsikter, efter språk, yrken, hudfärg, präst och konfident, intagen och plit, helt enkelt av en massa olika orsaker.
Och det är inte konstigt.
Men det kan bli ett problem när vi låter de här grupperingarna definiera oss i mötet med varandra.
Ibland måste vi ju ha olika roller.
Men om vi inte också kan se varandras mänsklighet och värde där på djupet, så kan det bli ganska farligt.
Det Jesus säger är ju radikalt.
Han kommer med något helt nytt.
Något som skulle kunna vända upp och ner på allt.
Skapa fred och frid i världen och låta Guds rike ta plats här.
Och ser vi oss runt i världen och i vårt eget samhälle så kan vi nog se att det måste till något riktigt radikalt för att det ska kunna hända.
Och det jag önskade att jag hade kommit på att säga i det samtalet vi hade, när jag funderade vidare på det hemma, är:
När det nu verkar så omöjligt och galet, varför tror du att Jesus säger så?
Kan du hitta något sätt som de orden skulle kunna fungera i ditt liv och göra det något bättre?
I dagens bibeltext, så är det Paulus som försöker föra vidare Jesus sätt att tänka till människorna i Korinth.
Paulus som från början hette Saul och var en man som inte alls följde Jesus utan faktiskt förföljde honom, var ganska våldsam och ville döda både honom och hans anhängare.
Han fick sen en upplevelse på vägen till Damaskus.
Där Jesus som då hade dött och uppstått, talade till honom och frågade varför han förföljde honom.
Och han fick sen veta att Gud hade ett uppdrag för honom.
Då förändrades allt för Saul och han blev Paulus.
En man som gick runt och predikade om Jesus och om det här nya livet som han själv hade funnit.
Och jag tror att en del av hans trovärdighet när han pratade, faktiskt låg i att han själv också hade tillhört ”de andra”, ”motståndarna”, men nu predikade enhet, att se att vi alla är ett.
Och om Saul kunde se vitsen i att förändra sitt sätt att vara efter att ha hört Jesus, så kanske vi i alla fall kan låta frågan ligga kvar och gro lite i oss.
Varför säger Jesus allt det här?
Vad är det han vet och förstår som jag kanske inte förstår?
Kan det här sättet att tänka faktiskt leda till något bättre i mitt liv?
Något som hjälpt mig när jag ibland låser mig i mitt sätt att tänka och vara, är att fråga mig om det faktiskt fungerar för mig.
Leder mina handlingar och beslut mig mot det slags liv som jag längtar efter?
Om de gör det, så är det ju bra.
Men om jag inte tycker det, så kanske jag kan vara lite mer öppen för att testa något nytt.
Och kanske är det också lätt att fastna i att det inte spelar så stor roll vad just jag gör, för andra människor kommer ju ändå inte att förändra sitt sätt att vara.
Men kanske kan man testa.
Det behöver inte vara i de stora livsavgörande situationerna, men kanske i något mindre.
Testa och se vad som händer.
Kanske visar det sig att när du förändrar ditt sätt att vara, så gör andra det också.
Kanske har just du en möjlighet att verkligen påverka både ditt liv och andras genom ganska små förändringar.
Att göra mot andra som man vill att de ska göra mot en själv.
Att försöka mötas och se djupare än till allt det här som delar upp oss.
Se människan där inne.
Och då tror jag också att vi visar mer av den människa vi har här inne.
Och kanske kan vi då också se att vi alla egentligen är ett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar