I Begynnelsen

I begynnelsen vandrade vi över de stjärnbeströdda himlavalven.

Lekte oss fram mellan färg, form och ljus. 

Visst hade vi funnits långt innan dess, alltid.

Men låt oss kalla det begynnelsen, för det var början på något. 

För oss, för ett vi, för ett ett, för ett allt.

Början på en längtan efter något. 

Fortfarande inte riktigt formulerat.

"Är det form kanske?"

Funderade Längtan och svepte frånvarande med sina fladdrande vingar. 

"Eller former, flera stycken, relationer." 

Tankarna blåstes fram som såpbubblor som hen slungade ut i mörkret. 

 "Relationer med känslor, känslor, känslor. 

Levande liv. 

Levande lekande liv. 

I relation till." 

Längtan snurrade ett varv, skvätte stjärnor omkring sig när hen tog fart och virvlade sig vidare i en spiral inåt för att slutligen släppa taget och låta sig slungas ut, ut.

"Ja, i relation till, vill jag vara."

Hen tittade på sina spridda atomer. 

"Fortfarande ett. 

Fortfarande allt. 

Hur blir jag flera? 

Hur blir jag något som inte är jag?"

"Det kräver att jag glömmer", insåg Längtan.  

"Minns jag att jag är ett, så går det inte. 

Så jag måste glömma, glömma allt detta."

Och i samma sekund visste hen att det var värt det. 

Att det var dags.

Att det måste ske för Längtan var så stark.

Längtan efter mötet.

Och någonstans började det pyra och bubbla. 

Och energin samlades och från alla håll strömmade stjärnor och himlakroppar till för att bidra med sin energi, för i allt fanns Längtan.

Och ett glödande klot bildades och det växte och växte i bröstet på Längtan och det kändes som hen skulle spricka.

Men mer visste hen, mer måste till. 

Tills det var så olidligt mycket av allt att det inte gick att hålla ihop längre. 

Och trycket ökade och energin strömmade mot kärnan i en rasande fart. 

"Snart, snart, snart."

Och det dånade och allt vibrerade och hen kände att Längtan började bli ohållbar.

"Men Längtan efter vad?"

Längtan började behöva en annan att riktas mot.

"Vem, vem, vem?"

Och så brast allt.

Ljuset splittrade allt och slungade allt ut igen. 

Slungade allt bort och ut och åt olika håll.

Överallt Längtan sökandes riktning.

 Splittring, glömska, förvirring, "Vem är jag?"