Där uppgiften var att beskriva vad jag och vi i vår församling/tradition uppfattar som angeläget kring kyrkans och den kristnes profetiska uppdrag.
Det här var mitt tal.
Svenska kyrkan har ju en historia som statskyrka.
Och vi har också ett arv av att tänka att vi ska vara en folkkyrka, som på något sätt finns till för alla, kan nås av alla och ”ägs” av alla.
Troende som icke-troende, vilket ju är lite speciellt för ett religiöst samfund.
Även om vi idag inte längre är en statskyrka, lever vi fortfarande med upplevelsen av att vara traditionsbärare i vårt samhälle.
Många icke-troende kommer fortfarande till oss för dop, vigslar och begravningar och våra kyrkor blir ofta mötesplatser vid stora kriser i samhället.
Och ibland kan jag i alla fall undra om vi är mer av en svensk traditions- och kulturbärare, snarare än Kristi kropp i världen.
Men kanske har vi också en möjlighet här, kanske kan vi lära oss något av folkkyrkotanken.
Vill vi fortsätta verka i den traditionen, så handlar det till exempel om gemenskap, att se till alla människor som lever och rör sig inom våra församlingars gränser.
Att skapa mötesplatser och predika enhet, helande och respekt för varandras olikheter.
En spännande och viktig uppgift i vårt mångkulturella samhälle.
Våra kyrkorum har också en tradition av att locka människor till stillheten.
När vi bombarderas med information och åsikter om hur vi bör vara, vad vi ska välja, vad vi ska köpa och hur vi ska se ut, tror jag att vår uppgift som kristna handlar om att visa på en annan verklighet.
Vara en röst i samhället som sätter den inre människan främst, som lyfter fram anden och själen.
Som låter människan ha sitt djupaste värde i att helt enkelt vara och inte i hur mycket vi producerar eller konsumerar.
Och som uppmuntrar till att lyssna inåt efter den egna sanningen och att lyssna efter Guds röst.
När många människor upplever en tomhet och en avsaknad av mening kan vi vara de som visar på vikten av helighet och mystik.
Av att inte behöva veta allt.
Av lekfullhet och naivitet.
Av att tro gott om människor och att våga trotsa rädslor och leva lite mer i tillit.
Tillit till att Gud verkar i allas våra liv och att vi alla är skapade till Guds avbilder.
Att varje människa i sin kärna har ett brinnande ljus av det gudomliga.
Låt oss vara de som söker efter och relaterar till ljusen i de människor vi möter.
Och envist står fast vid att det där ljuset finns där inne i alla och är värt att söka efter.
Att vara profetisk tror jag handlar om att vara en kraft i världen som försöker tolka in Guds vilja för oss i våra vardagliga och samhälleliga liv.
Som värnar vår skapelse, reagerar över orättvisor, när människovärdet förminskas, men som inte stannar vid att vara upprörda, utan visar på ett annat sätt att vara.
Hur vi lever de här värdena som vi tror är så viktiga.
Som inte stänger in det gudomliga ljuset, utan låter det stråla, som försöker leva i sanningen så gott det går och som lever ut hoppet, kärleken och nåden både mot oss själva och varandra.
Och det här tror jag kommer så mycket lättare, när vi själva lever mer i samklang med vår inre sanning, med en närvaro i vår själ.
Och tillbaka till folkkyrkotanken.
Jag läste i en text nyligen, men kan tyvärr inte komma ihåg var eller vem som sa det, att det viktiga är inte om de vi möter är kristna utan att vi är kristna.
Vi är inte kallade att hjälpa, se, upprätta, bjuda in bara de som delar vår tro.
Vi är kallade att strunta i vad de tror och hur de lever och bara vara människor mot varandra.
De slags människor som Jesus försöker lära oss att vara.
Att följa Jesus, är kanske helt enkelt att vara den som visar på livet.
Som alltid visar på livet.
Som i alla sammanhang kan fråga, vad är gott för själen i den här stunden?
Vad öppnar upp för ljuset i det här sammanhanget?
Och sen göra det!
Bön
Gud, hjälp oss att öppna våra hjärtan för varandra och den värld vi lever i.
Hjälp oss att vila i vår egen skörhet och sårbarhet och att förstå att vi är burna och älskade även när vi inte själva orkar tro det.
Gud, hjälp oss att lysa ditt sanningens ljus, där det finns mörker.
Gör oss lite mindre tvärsäkra och lite mer öppna för att lyssna och försöka förstå varandra.
Förstå också att du verkar överallt, även där vi inte kan se det.
Gud, hjälp oss att vårda heligheten och lämna plats för mystiken.
Ge oss mod, uthållighet, nyfikenhet och medmänsklig värme så vi kan leva vår tro och fortsätta sprida ditt rike här på jorden.
Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar