Jag tror att Gud verkar genom alla människor! Om Gud har skapat oss till sin avbild och blåst in sin ande i oss, så finns det inte så många andra alternativ. Men sen kan vi ju släppa fram det gudomliga i oss olika mycket.
Jag tror också att Guds rike redan finns här och i glimtar kan vi uppleva det, tillsammans kan vi hjälpas åt att göra det mer varaktigt. Men det kräver ett radikalt förhållningssätt till livet. Att lyssna till Jesus och försöka följa hans ord innebär att ständigt ifrågasätta det samhälle vi lever i och de föreställningar vi matas med.
”Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss?” Är det inte vad vi ständigt uppmuntras att fråga oss, att bekymra oss över? Varenda reklampelare fylls med uppmuntran till liknande frågor.
Jag snubblade över en text av Matt Haig, en brittisk författare, journalist och historielärare som, lite fritt översatt, skriver i sin bok Reasons to be alive: ”Världen är mer och mer designad för att deprimera oss. Lycka är inte särskilt bra för ekonomin. Om vi var lyckliga med vad vi hade, varför skulle vi behöva mer? Hur säljer du en anti-ageing-kräm? Du får någon att oroa sig över åldrande. Hur får du människor att rösta på ett politiskt parti? Du får dem att oroa sig över immigration. Hur får du dem att köpa en försäkring? Genom att få dem att oroa sig över allt. (…) Att förhålla sig lugn blir ett revolutionärt agerande. Att vara bekväm med våra stökiga, mänskliga själv, vore inte bra för affärerna.”
Just nu matas vi med att vi borde oroa oss över det mesta. En allt för varm sommar och smältande isar, flyktingströmmar och systemkollaps, mångkultur och gängkriminalitet.
Huruvida det är hot som bör tas på allvar eller inte är inte alltid så lätt att veta. Men kanske kan man börja med att fundera över om det är ett hot som för oss samman eller splittrar oss.
Å ena sidan har vi en klimatkris som det talas mycket om. Ett hot som påverkar vår mänsklighets och vår världs överlevnad. Ett hot som för oss samman, som handlar om oss alla. Där vi för att möta det absolut kan sätta grupper och intressen emot varandra, men vi kan också låta bli och se att vi behöver hitta hållbara sätt att leva tillsammans.
Sen talas det om hot mot vårt samhälle, mot vår kultur, mot vår livskvalitet, grupper sätts mot grupper, det skapas vi och de. Och de lösningar som förs fram är ofta att utesluta vissa, hålla isär, stänga till, bygga murar.
Men även i de fall då oron kan tyckas vara befogad, tror jag att den ofta gör mer skada än nytta. Rädsla blockerar oss ofta och kan göra oss handlingsförlamade eller få oss att agera, men på sätt som egentligen inte gör något för att lösa de problem som kan tänkas finnas. Tvärt om kan det skapa mer problem när vi göder rädslan och sprider den vidare.
Att inte bekymra sig är inte heller samma sak som att inte bry sig! Och jag tror faktiskt att det är lättare att bry sig på ett konstruktivt sätt och faktiskt göra något åt de utmaningar vi har, om man inte oroar sig hela tiden. Genom att inte agera ur rädsla, utan kärlek, bjuder man in rätt krafter och får också utrymme över att lägga sin energi på rätt saker. Att arbeta för det du vill ha mer av, inte mot det du vill ha mindre av.
Vi får ibland för oss att livet borde vara lätt. Att om vi skalar bort allt det som besvärar oss, som komplicerar livet, olikheter och mänskliga problem, så blir livet mer som det borde vara. Men så är det ju inte. Livet är det vi lever tillsammans här på jorden med allt vad det innebär.
Att försöka skapa en ren, konfliktfri, homogen bubbla för sig själv och de närmaste är att fly från vad det är att vara människa. För det är inte så att vissa människor är födda som problem, vi försöker alla bara överleva den här existensen och leva så gott vi kan utifrån våra förutsättningar.
Och jag tror att det bara går att göra just tillsammans, hyllandes våra olikheter. När vi hjälps åt, bryr oss om varandra, vill andra väl. Inte bara stirrar oss blinda på våra egna liv. Inte krampaktigt håller fast i våra saker och livsstilar, utan delar med oss, bjuder in, öppnar upp, bidrar med just det som är våra gåvor! Då låter vi det där gudsriket stråla igenom.
Vi har all möjlighet att tillsammans skapa den tillvaro vi vill ha. Vi har faktiskt det. Vi har kreativitet och klokskap, tekniska lösningar och resurser, stora hjärtan fulla av kärlek och en sol som går upp varje morgon över en helt ny dag. Och hur oroliga vi än känner oss för hur det ska gå i valet, så kommer livet att fortsätta imorgon också. Allt kommer att bli bra, och snabbare och lättare ju mer vi lever närvarande i vår själ, blottandes gudsriket inom oss.
Så låt oss gå ut och verka, göra avtryck i världen, påverka där vi kan och vara revolutionärer i kärlekens tjänst. Dela med oss av kärleken och låta den smitta andra, istället för att låta oss smittas av rädslan och oron. Idag kan vi rösta, men alla andra dagar kan vi också påverka, förmodligen mer än vi anar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar