Jag släpper

I morgon går min lägenhet över till en ny ägare och är inte längre min.
   Vi åkte från den lite tidigare än jag hade tänkt när jag flyttade ut, så avskedet blev lite kort.
   Jag trodde att jag skulle återvända innan den försvann, men så har det inte blivit.
   Ett tag tänkte jag att jag kanske borde försöka få till ett besök, för att ta avsked ordentligt, men det känns inte längre lika viktigt.
   Förmodligen för att jag också börjar känna mig lite mer hemma i mitt nya hem.
   Men det känns ändå som om jag aktivt behöver släppa taget om den.

Min katt Jasper fick flytta ner med mig när vi fått i ordning här.
   Efter några dagar, när han började bli rastlös och satt med nosen tryckt mot fönstren, fick han börja gå ut.
   Han gick ut och in lite som han ville, var ute över en timme flera gånger och verkade väldigt tillfreds med livet.
   Men så en kväll kom han inte in.



Har man utekatt så är det ju så ibland, de går på tur.
   Jasper är en god jägare och van vid att vara ute i kyla, så min förhoppning är att han hittat en trevlig gård i närheten där det finns möss och en mysig lada att hänga i eller nåt.
   Och när jag sen gått runt och ropat, satt upp lappar, satt in en kattlucka han kan smita in genom om han kommer, gått med i den lokala fb-gruppen och lagt ut efterlysning, vet att chipet han har i nacken gör att polis eller djursjukhus kan få kontakt med mig om han dyker upp där, så kan jag inte göra så mycket mer än att släppa.
 

Släppa på oron och tankarna på om jag borde gjort på något annat sätt, för det går inte att leva mitt i det och det får honom inte tillbaka heller.
   Jag går fortfarande långa promenader i området och ropar, men vet att jag inte kan göra så mycket mer.
   Och lite undrar jag om han inte håller sig borta för att alla mina band ska klippas till ett tidigare liv.
 

Ja, kommer han så kommer han. 

Och jag hoppas han kommer snart.

Som en del i den här nystarten är jag på fjärde veckan av en reningsdiet.
   Som om det inte räckte med allt det andra.
   Den låter mig också släppa taget.
   Släppa taget om gifter i min kropp.
   Och också om några kilon.
   Kilon som verkat som en vadderande mur som skyddat mig.
   Ett skydd jag inte längre vill ha när jag nu provar på en ny slags närhet i en tvåsamhet.

Det känns som om allt försvinner. 

   Allt det som är välbekant och tryggt. 

   Jag släpper, jag släpper, jag släpper på alla områden känns det som.

   Vad blir kvar?