"Men se till att njuta och ha lite roligt då!"
Allt jag vill egentligen, är att inte vara här själv.
Och så har jag fått för mig att jag inte bara kan välja det.
Och så åker jag iväg ytterligare en gång, själv.
Och så tänker jag att det är bra, för jag är nog inte klar med nåt.
Måste bli klar med nåt innan jag kan få välja "vi".
Och så ser jag andra som "får".
Och så undrar jag varför de får, när inte jag får.
Och så försöker jag komma på vad det är jag behöver ta itu med först.
Innan jag "får".
Och det blir ju lite fnissigt när jag inser att det här något, är ingenting.
Ingenting behöver jag ta itu med.
Däremot behöver jag sluta åka iväg själv.
Så himla enkelt.
Varför har jag inte kommit på det förut?
Kanske för att det också är lite läskigt sårbart med det där "vi"-et.
Men nu kommer han i alla fall, kärleken, om några dagar.
Hit till Porto.
Dit jag åkte direkt idag, utan att stanna i flera små städer på vägen.
För jag orkar inte med det mer.
Det är för hattigt med dessa nya rum och gator hela tiden.
När tiden inte ens fylls med vandring mellan.
Och väl här satte jag mig på ett torg och drack en färskpressad lemonad och då drog ett skådespel igång i huset mitt emot.
Och en kör dök upp ovanför mitt huvud på en balkong.
Och en dirigent stod mitt i folkmassan och dirigerade dem.
Och dansare dansade på ett bord.
Och vikta pappersbåtar flöt fram över himlen.
Och det var kärlek och strider.
Och en dam som släppte gyllene konfetti över oss.
Och så fred och ett stort hjärta som vågat dinglade fram över våra huvuden.
Och det var operasång och vacker musik.
Och jag shoppar och spenderar mer pengar än jag tänkt mig.
Och spenderar mer tid i städer än jag tänkt mig.
Och ingenting är som jag tänkt mig.
Och jag tror det är precis som det ska vara.
För "Se till att njuta och ha lite roligt nu!" tror jag Gud säger till mig.
"Och våga riskera ditt hjärta, det är värt det!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar