Sanningen skall göra er fria...

Ni skall lära känna sanningen och sanningen skall göra er fria. Så undervisade Jesus i templet. Jag tänker att det finns ganska få sanningar som egentligen verkligen är sanningar. Om man tänker efter. 

   Vilka sanningar finns i ditt liv? Vilka sanningar lever du efter? Vilka sanningar har du lärt dig om dig själv och om livet?

När jag har börjat titta på mina sanningar så har jag ju insett att ganska många av dem inte alls är sanningar. Jag har insett att jag har gått runt och trott på en massa saker som inte är sanna. 

   Från de allra enklaste, vardagliga småsakerna, som att man borde göra en massa saker som man faktiskt inte vill och inte heller måste, till de stora sanningarna. 

   Jag har till exempel inte trott att jag förtjänar att älskas. Jo, jag har vetat att det finns människor som älskar mig, men jag har ändå haft den där känslan av att det är så mycket lättare att älska mig om jag är duktig på jobbet eller om jag gör en massa gott för andra människor. Om jag inte är till besvär. Jag har haft svårt att tro på en villkorslös kärlek.

   

Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst. 

Det är ett sånt där ordspråk som vi slänger oss med och som de flesta tycker är fint. Jag har också gjort det. Men så började jag fundera på vad det verkligen säger. Älska mig mest när jag förtjänar det minst. Att jag kan förtjäna kärleken mindre. Men kärleken är inte något vi kan eller inte kan förtjäna. 

   Vad vi än gör, eller inte gör, så påverkar det inte om vi förtjänar att älskas. Det innebär ju inte att alla människor alltid kommer att älska oss, men det är en annan sak, det har inte att göra med om vi är värda att älskas eller inte. Men när vi använder såna här ordspråk utan att reflektera över dem, så smyger vi in såna här sanningar i våra liv. Och så börjar vi tro på dem.

   

Så vad är sant då? Hur vet jag vad som är sant?

   

Det senaste året har jag ägnat mig åt att titta på mina sanningar. Jag insåg att jag faktiskt inte trodde på att Gud älskar mig. Jag insåg att när det väl gällde, så vågade jag inte tro på att jag är älskad, att Gud vill mig väl. 

   Men sen insåg jag också att jag trodde precis som jag alltid har trott, att Gud är kärlek, men att det inte räcker att tro i huvudet. Att ha en tanke om något. Jag behövde veta i mig, djupare i mig. Och det var det som hade saknats.

   Jag insåg att det skulle krävas tillit, att våga lita till att det var sant och faktiskt prova det. Jag har trott att jag måste frälsa mig själv, ta hand om mig själv, klara mig själv, göra allt själv. Men så insåg jag att det kanske inte var sant. 

   Så jag provade, jag slängde mig ut, jag riskerade mitt hjärta och vågade tro på att Gud kunde älska mig, leda mig, att jag kunde älska mig.

   

För mitt i fallet så insåg jag att det är så det fungerar. Om jag verkligen tror på att Gud älskar mig så kan jag också älska mig. Inte bara det som är fint och duktigt i mig, utan allt i mig, också mina brister och skuggsidor. Och då förvandlas hela livet. Då kan jag vara snällare mot mig själv, sannare mot mig själv. Och också mer kärleksfull mot andra.

   

Sanningen ska göra er fria, säger Jesus. När jag släpper taget och vågar tilliten, vågar tro att jag är älskad, då befrias jag från så många gamla sanningar som inte har varit sanna.

   Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria. Sanningen kan man bara lära känna i sig själv. Den känns. Den sanningen är inte något objektivt, den sanningen har inte att göra med rätt eller fel. Den sanningen kan man inte läsa sig till, man måste känna sig till den. I dig, kan du veta vad som är sant.

   Prova dina sanningar, titta på de självklarheter du lever efter, varje dag. Är de verkligen sanna? När du känner efter.

Jag har hittat väldigt få sanningar som jag verkligen tror på, men de jag hittat räcker ganska långt. 

   Att det finns något som jag kallar Gud är en sanning. Att jag är älskad är en. Att jag kan älska är en annan. Och att det finns något som är jag, som är. 

   Så jag vet att Gud finns, att jag är, att jag är älskad och att jag kan älska. 

   Men tro inte på de sanningarna bara för att jag säger att det är så. Tro inte på det för att det står i Bibeln. Låna kanske sanningarna ett tag för att prova dem, för att de verkar vettiga, men försök att hitta dem i dig själv. 

   För först när de landat där, kommer de också att verka genom dig. Och då förvandlas inte bara du, utan allt omkring dig också. För sanningen, den kan verkligen göra oss fria.