Nyårsdagen

Ett nytt år. Vi har sagt farväl till ett gammalt. Ett som gått. Ett som är färdigt. För att vi har bestämt att vi delar in tiden så.
   För så är det ju.
   Vi har bestämt att ett år slutade igår och att ett nytt börjar idag. För att vi behöver avslut och börja nytt. För att vi behöver struktur och definition.
   Påminnelsen om början och slut, avslut och nystarter. Yttre betoningar av inre processer. Påminnelser om livets cykler.

Egentligen spelar det ju ingen roll. Allt bara flyter på. Tid är tid, även om den ju knappast är likadan. Utdragen eller hoptryckt, långsam eller snabb. Då eller sen, eller kanske bara nu? En hel massa nu efter varandra, eller ligger de kanske inte ens i följd?
   I morgon är allting nytt igen. Liksom alla dagar. Mina celler i kroppen har förnyats, även om jag känner mig likadan.

Men jag känner mig inte likadan.
 
Jag tror aldrig att ett år inneburit så stora förändringar i mig som 2013.
   Jag har lärt mig om kärlek och acceptans, om lidande och försoning, om att släppa taget och om död och uppståndelse, om att ta ansvar för mig själv och mitt välmående, om mitt värde, om att våga vara sårbar och om tillit. Och jag har en känsla av att jag ännu bara nosat på alla de här områdena.

Livet serverar oss lektioner vare sig vi vill det eller inte. Vi övas i att släppa taget när människor dör ifrån oss, när vi lämnar arbetsplatser, avslutar kärleksrelationer eller förlorar vänner.
   När en fas i livet är över och vi går in i en ny. När våra egna kroppar förändras. Ibland blir vi brutalt uppryckta med rötterna, ibland är övergångarna mer gradvisa.
 
Ingenting är beständigt, döden är en del av livet och i dess närhet kan ibland livet bli ännu mer levande. Mitt i paradoxerna är vi och allt vi har är nu.  

2014 börjar med en nymåne. Tillsammans med himlakropparna snurrar vi vidare i våra banor. Färdas vi vidare in i ovissheten, och allt vi kan göra är att hantera det som dyker upp så gott vi kan. Leva våra liv mitt i allt det som är liv så gott vi kan.
 

Alla ensamma, ändå tillsammans, i relation till varandra och allt som lever och är.