Nya insikter

Efter nio månader som tjänstledig har jag börjat jobba igen. Några intensiva personaldagar har gett mig möjligheter att verkligen konfronteras med "verkligheten" igen.

Och det är spännande. För jag ser så mycket nytt. Främst i mig och hur jag fungerar och hur jag fungerat. Hur jag kan förhålla mig på ett nytt sätt till det som händer.

Jag känner en skillnad i energin i mig. Tidigare har jag gått helt in i jobbet, lagt mitt fokus där. Och ofta tappat annat.
   Nu går jag in med mig helt närvarande i det jag gör och känner så tydligt att mitt grundfokus på att vara i mig finns kvar.

Och därför kan jag också vara mer i mötena med andra. Det märker jag ju. Jag är där på ett annat sätt än förr. Kanske för att den JAG som är där, är annorlunda.
 
Jag blir förvånad varje gång jag kommer hem, för att det gått så fort.
   Efter att ha pendlat sammanlagt tre till fyra timmar om dagen i två år, kommer jag nu hem på en halvtimme. Jag inser att jag inte ens under mina fyra extremt intensiva första dagar är för trött för att kunna använda mina kvällar.

Inser att jag varit det de senaste åren i arbete. De här åren har jag helt räknat bort kvällarna som tid att använda till något annat än vila.

Jag anar att det är ett nytt liv jag börjat nu. En ny fas, som innebär en sysselsättning som jag älskar, en möjlighet att få göra utifrån det jag lärt mig ännu mer om under det senaste året, och kanske faktiskt en balans i livet som håller.
   När jag gick från jobbet gick jag förbi caféer med människor som umgicks, butiker, mötte folk på gatan. Så långt ifrån min ensamma vandring till bussen, en lång åktur, tunnelbana, byte, mer tunnelbana och buss igen.
   Ja, jag tror faktiskt att det handlar om livskvalitet.

Jag tittade på evangelietexten till nästa helg, då jag ska ha första gudstjänsten på nya jobbet. ”Ty de verk som Gud har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Gud har sänt mig.”
   Och jag tänker att så enkelt är det. När man funderar, vad är mitt kall, min mening, min uppgift. Det är så man vet. Utifrån det man faktiskt utför.
   Om jag är lyhörd, om jag följer, då är jag precis där jag ska vara. Om jag dessutom får respons från människor jag möter, på att det händer något med dem, ja, då gör det nog det. Och då är jag nog där jag ska vara.

Men bibelordet säger också något annat. Det säger att det jag gör är det jag ska göra. Det är lätt att se tillbaka och fundera, kunde jag gjort annorlunda, men orden säger mig, jag har gjort det jag gjort. Jag får ta ansvar för det jag gjort, på resultatet ser jag vad jag gjort. Så är det. På resultatet ser jag vad jag gjort. Och där kan jag se Gud.

Idag har jag varit i min favoritblomsterbutik, Gullvivan, en butik för själen. Jag insåg när jag fotograferade att jag såg på bilderna som jag såg på bilderna från en katedral. Det händer något i rummet, det finns en känsla av närvaro, jag letade bland detaljerna, färgerna, ljuset. Där fanns Gud!