Mörker

Jag har jobbat med förlåtelse och försoning på vandringen. Med nåden. Jag har försökt förstå hur det går till. Hur släpper man taget? Hur blir man fri?
   Jag förstår att det är processer, att det inte går så fort, att vissa saker behöver få ta sin tid.
   Jag bad om att ljuset skulle lysa upp mitt mörker, att jag skulle få se in i mig själv, förstå. Jag har velat se också mitt mörker. Mina skuggsidor. Det där som man skäms över eller är rädd för.

Jag har velat få frid. Även om jag ju förstår att ett liv fyllt av bara frid säkert inte är ett särskilt levande liv. Att allt måste få finnas där. Precis som det är. Men lite mer frid i grunden liksom.  
 
Så är det de här känslorna. Jag pendlar så. Kan känna mig så stark och stabil som jag inte känt mig på länge. Kan känna mig strålande och livfull. Kreativ och livgivande.
   Men så svänger det.



Jag bad att få se mitt mörker. Kanske är det så att jag tas på en tur i hela mitt register. För där jag hamnar nu ibland har jag aldrig varit förr. Det är nånstans där det är enkelt att hata, där hata är ett alternativ. I min värld har det aldrig varit ett alternativ tidigare.
   Det finns ett lugn och det känns inte alls irrationellt. Det är inga starka eldiga känslor, det är bara kyla. Iskyla och frånvaro. Och det är inte alls behagligt. Det är faktiskt ganska obehagligt.

Samtidigt målar jag änglar på väggarna, eller kanske fåglar. Ur ljuset kommer de, med kärlek och med ljus till världen. Hopp. Sanning.







Jag kan kliva utanför mig själv, jag kan se att det är någon slags process jag är i och jag kan tycka att det ska bli intressant att se vad som kommer att hända. Vad ska det här leda till. Att jag lär mig mer, ser mer, förstår mer, det förstår jag. Att det här alltid funnits där, att det är en del av att vara människa, det förstår jag också.
   Jag har lärt mig att det finns en annan slags styrka i sårbarheten och svagheten. En styrka som inte handlar om kamp eller att flexa musklerna. En styrka i renheten och det nakna. En vetskap i varandet.
   Att inte rädas mörkret utan lysa ljuset också på det. Att låta det uppfylla en så det blir synligt. Inte låta det lura där i vrårna. I omedvetenheten.
   Jag ser dig och du är inte jag.