Att vara människa

Vad är det att vara människa? Varför lever vi här på jorden? Vad är meningen med just mitt liv? De stora frågorna.

När man vandrar på caminon kan man vistas i de frågorna under en längre tid. Man kan vistas i dem. Inte bara fundera över dem en liten stund, man kan marineras i dem.
   När man inte behöver bry sig om den vanliga vardagens alla små problem, när man inte är fast i sina vanliga rutiner, då ser man saker på ett annat sätt. Det som annars bara är självklart, kan på lite avstånd börja se tveksamt ut och efter ett tag blir det kanske helt omöjligt.

Jag pratade härom dagen med en man som inte var lycklig i sin relation. Han trodde inte att hans sambo heller var det. Så hade det nog varit ett bra tag och de verkade inte ha någon tanke på att ändra på det. Det var liksom så livet var bara.
   Jag pratar ibland med människor som inte trivs på sitt jobb, som inte ser någon mening i vad de gör. Som lever för de där få semesterveckorna på året. Som tänker att när jag pensioneras, då.

Det händer något med en när man vandrar. Det där då, blir liksom väldigt avlägset. Det finns faktiskt inte ens. Det finns tillslut bara ett nu. Och detta nu, blir ganska viktigt. Jag, i nu, blir viktig. Mitt liv i nuet blir viktigt. Inte ett eventuellt sen. Redan nu. "Redan idag skall du vara med mig i paradiset", säger Jesus till mannen som hänger på korset bredvid.  
   På caminon kommer människor fram till att de behöver skiljas, eller att de faktiskt älskar sin man eller kvinna mer än de trott och vill att relationen ska bli bättre. Eller så kommer de på att de vill byta jobb, eller börja studera, de inser kanske att det inte spelar så stor roll vad de jobbar med, de inser istället att deras lycka beror på något annat. De lär sig om att bara vara, människor lär sig om sitt eget värde, om livets värde. De lär sig att dö och uppstå, dag efter dag, stund efter stund.

   Man kan lära sig om sig själv, vad det innebär att vara människa. Vad kroppen klarar av, vad psyket klarar av. Oftast betydligt mer än man trott. Man kan lära sig om sitt jag. Om det där jaget som är bortom tankar och känslor, bortom ego och kropp, bortom och innanför. Man kan inse att man är en Spiritual being having a human experience. Eller så inser man något annat. 

I Barcelona, när jag kände mig överväldigad av människorna och det hektiska livet, gick jag till akvariet. Tillbringade en stund med fiskarna, med vattnet, med lugnet.  

   Vi fastnar så lätt. Får för oss att vi inte har några val. Att livet är som livet är och så är det inte mer med det. Men livet är oändligt mycket större än det. Och det är nu det pågår.