Bryta sig ut

Jag tror han försöker bryta sig ut!
   Han i magen.

Han tar liksom spjärn med rumpan upp mot toppen av magen och huvudet ner mot bäckenet.
   Och så trycker han på.
   Jag klappar honom lite på rumpan och stryker honom över ryggen och hoppas han ska slappna av.
 
Mest för att han trycker så på blåsan.
 
Ibland trycker han en fot ut ur sidan på mig också.
   Och jag trycker lite tillbaka på den.
   Så petar vi lite utforskande på varandra.

Jag undrar om det här säger något om hans personlighet.
   Företagsam?
   Nyfiken?
   Otålig?

Jag är väldigt nyfiken på vem han är.
   Men jag tycker gott han kan vänta några veckor till med att visa sig.
 
Det närmar sig och jag kan ibland känna mig lite stressad.
   Är jag redo?
   Har jag allt förberett?
   Såklart inte!
   Hur skulle jag kunna det?

Ikväll var jag ute på en väldigt långsam promenad.
   Och jag tänkte på det här med att vara redo och förberedd.
   Jag läser på och andas och köper kläder och saker som behövs.
   Som jag tror behövs.
   Vad vet jag, det är nytt för mig det här.

Och jag tänkte att han inte får komma för tidigt, att jag inte är klar än.
   Men såklart kommer han komma precis när han ska.
   När det nu är.
   Vem är jag att tro att jag vet när det är bäst?

Och allt löser sig.
 

Jag har egentligen bara en sak jag känner är betydelsefull. 

Och det är att jag är närvarande. 

Vad som än händer och när det än händer, så vill jag vara närvarande. 

   

Sen får allt annat bli som det blir.