Är det inte det ena, så är det det andra eller det helt omöjliga.
Ibland sätts inte ens en fot framför den andra.
Ibland måste man bara stå still, tills man hittat fotfästet igen.
Caminon har om och om igen, kärleksfullt men något brutalt, försökt lära mig att allt egentligen bara är en illusion.
Den lär mig också om vad som faktiskt är verkligt.
När allt kommer omkring finner jag att det bara är ett.
Att det bara är något enda som betyder något.
Som bär igenom allt.
Kärleken.
Men jag lär mig också om min egen styrka och mitt mod.
Att våga stå kvar.
Att våga följa med.
Att tillitsfullt säga Ja till livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar