Det är lite hela havet stormar nu.
Det är död och sorg och liv och förändring.
Det är bokkontrakt och begravningar och mängder av tulpaner.
Det är vitmålat i sovrummet och en nedsågad tall som blottar himlen och skapar rymd.
Det är nya fönster och nyasfalterat.
Det är i mig och runt mig och ringar på vattnet.
Det är trötthet, en enorm trötthet.
Det är nyfikenhet och omvandling.
Det är ett accepterat krackelerande.
Det är att låta mig bäras, omfamnas, ledas.
Det är överallt och ingenting.
Det är att släppa taget.
Det är vackert och det är skört och det är nytt och välbekant.
Det är omsorg och värnande och att hitta gränser som inte fanns.
Det är smärta och oundvikligt och vägen framåt.
Det är innerligt och distanserat, vilsamt och intensivt.
Det är nästan fullmåne.
Det är pånyttfödelse.
Det är kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar