Som hönan samlar sina kycklingar under vingarna

"Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.  Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus.  Ty jag säger er: ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."
   När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån kom hans lärjungar fram till honom och pekade på tempelbyggnaderna. Då sade han till dem: ”Se på allt detta – sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner." (Matteusevangeliet 23:37-24:2)

Jesus har på en åsna ridit in i Jerusalem. Han är drygt 30 år gammal och har i alla fall ägnat de senaste åren av sitt liv åt att vandra runt och predika och hjälpa människor. Han har redan förutsett att han i Jerusalem kommer att dömas till döden av översteprästerna och de skriftlärda, korsfästas, dö och sen uppstå.
   Väl i Jerusalem gick han till templet och fann att det hade blivit en marknadsplats och han välte omkull försäljarnas bord ”Mitt hus ska kallas ett bönens hus! Men ni gör det till ett rövarnäste.” Han undervisade i templet, men Fariséerna kom och försökte sätta dit honom med olika frågor. ”Hycklare” utbrast han, ”varför vill ni sätta mig på prov?”
   Jesus verkade minst sagt less på de skriftlärda och fariséerna och han sa till folket ”Gör allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat.” ”Ve er skriftlärda och fariséer, ni hycklare som stänger till himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som vill komma dit in släpper ni inte in.”

Åh, vad jag tror han måste varit trött på människorna som har så svårt att förstå, men framförallt tror jag mest han var sorgsen över det. Sorgsen över hur vi behandlar varandra och oss själva. ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.”
   Fastän det är himmelriket han erbjuder, så vill inte människorna. För sån är visst människans väg, fastän himmelriket erbjuds oss, så är vi oftast inte redo. Vi tror inte riktigt på det, det verkar för bra för att vara sant. Inte förtjänar väl jag att bli omfamnad på det viset. Nej, det där verkar inte vettigt, vad är det för fantasier?
 
De skriftlärda och fariséerna får ofta symbolisera de mest trögfattade, de som står i vägen och bråkar med Jesus. Varför var det just så svårt för de skriftlärda att förstå? De som borde vara de som visste mest. Ja, det frågar vi oss ju fortfarande idag. Hur de klokaste av människor i vårt samhälle, kan ha så slutna hjärtan.
   Jag tror det är för att vårt intellekt ofta ställer sig i vägen för oss. Framförallt när det gäller frågor som rör själen och det gudomliga och evigheten. Det där som det inte riktigt går att sätta ord på eller riktigt förstå. Det där vi inte kan bevisa utan som kräver tro och tillit.

Och där de obevisbara delarna av livet inte riktigt får komma till tals, tror jag istället att rädslan har lätt att ta plats. Rädslan för det vi inte förstår. För det som är annorlunda. Och här kommer Jesus hela tiden och utmanar. 
   Han vill att vi ska välja kärleken även när det för intellektet verkar fullständigt idiotiskt. Han ber oss ha tillit och slänga oss ut i livet. Älska vår nästa, våra fiender och oss själva. Vända upp och ner på alla våra föreställningar om verkligheten, för att nå det verkligt verkliga. 
   
”Här kommer inte att lämnas sten på sten, allt ska brytas ner” säger han och jag tror han menar mer än templet. Jag tror han menar att allt det som är det jordiska, allt det som är jordbundet, som är kopplat till intellektet, till kroppen, våra föreställningar om livet, våra rädslor, våra begränsningar, MÅSTE brytas ner, för att vi ska nå det där himmelriket. 
   Därför händer det ofta något med människor efter kriser i livet. När allt vi litat till har smulats sönder, när vi brutits ner och inte orkar mer, när ångesten slitit oss mitt itu och vi ändå har överlevt. Då kan något annat bryta igenom våra försvar och förvandla livet.
   
Och i dessa tider, när hatet mot de andra fortsätter att döda, är det viktigt att komma ihåg att dessa skriftlärda finns inom alla kulturer och religioner och de finns också inom oss alla. Och vi behöver alla låta våra barriärer brytas ner. Våga mötas och våga älska och älskas, också av Gud. 
   
Och jag tycker det är tryggt att veta att alla får vi plats där under hönans vingar. Och alla är vi välkomna! Efterlängtade! Även de trögaste av oss!