Nygammalt

Varit hemma med sjukt barn idag.
   Lite feber, men mycket energi i vågor, för att sen mest vilja sitta och amma framför Pippi.
   Själv är jag inte helt frisk heller, men mest en envis förkylning som inte släpper helt.
   Förmodligen för att jag pressat mig själv lite för hårt på senaste tiden.

Förskoleinskolning, flytt, nytt jobb, ovanligt intensiv jobbvecka, förberedelse av huset för försäljning.
 
Jag antar att skuldkänslorna över att vara ifrån mitt barn kommer släppa.
   Tids nog.
   Men det är en omställning.
   Stressen ligger som inplanterad.
   Så fort jag är ifrån honom känner jag att jag måste skynda mig, för snart kanske jag måste hämta honom.

Jag har flyttat in i lägenheten, men inte kunnat ta det steget vidare än.
   Måla, sätta upp tapeter, köpa nya möbler, konst.
   Saker är på plats, men fortfarande känns det temporärt.
   Först måste huset säljas.
 
Vi röjer i trädgården, målar, slipar, rengör, möblerar, stylar.
   Med stor önskan om att få det klart snabbt, så att vi kan få börja vårt nya liv!
 
Vi gläntar på dörren.
 
Tar en söndagspromenad på stan tillsammans, som om vi hade tid till det på riktigt.
   Favoritmarkerar möbler på Bukowskis onlineauktion, för att sen se dem köpas av någon annan.
   Tar nya elcykeln till jobbet, stannar längs landsvägen, tittar ut över fälten och andas in vidderna.
 
Lever ibland i längtan, men lyckas också ibland stanna upp och vara i det nya.
   Som om livet faktiskt har förändrats.
   För egentligen är det ju helt nytt och fortsätter att förändras varje dag.
   Imorgon kan till exempel bli den första dagen någonsin som jag vabbar.
   Bara en sån sak.