Gud eller Mammon

(De bibeltexter jag utgått ifrån ligger efter predikan.)

När jag läste dagens gammaltestamentliga text, kom jag att tänka på en bok jag läste för några år sen, ”Den banala ondskan”, av Hannah Arendt. Jag skrev då på en uppsats på universitetet inom etik och hittade hennes bok om den f d SS-officeren Adolf Eichmann och hans rättegång. 
   Eichmann var under andra världskriget ansvarig för genomförandet av ”den slutgiltiga lösningen av judefrågan” som det kallades. Han organiserade deportationen av miljontals judar till olika förintelseläger. 

Arendt studerade Eichmann under hans rättegång och beskriver honom som varken diabolisk eller någon ideologisk fanatiker, han var helt enkelt en fantasilös byråkrat utan egna idéer och initiativ, och framför allt, ”skrämmande normal”. Den dygd han satte främst var pliktuppfyllelse och hans försvar var att han bara hade följt order. Ondskan var, helt enkelt, väldigt banal!
   Den 8e maj 1945, den officiella dagen för Tysklands nederlag, var viktig för honom, för då insåg han att han skulle ”få leva ett svårt individuellt liv utan ledare, jag skulle inte få direktiv av någon, några order och befallningar skulle inte längre riktas till mig, och några tillämpningsföreskrifter skulle inte längre finnas att rätta sig efter. Kort sagt, ett helt nytt, okänt liv låg framför mig.”

Jag tänkte på det här när jag läste om folket som inte längre orkade vänta på Mose utan ville att Aron skulle göra dem en Gud som kunde leda dem istället. Jag tycker jag kan se det här i vårt samhälle också. Önskan om en tydlig ledare, om att inte orka behöva välja själv hela tiden. Att inte behöva ta ställning till allt utan istället bara kunna säga att ”men alla andra gör ju så”.
   Men jag regerade också på hur Mose traskar uppför berget igen för att försöka vinna försoning för folkets synd. Gud vill dock inte gå med på det utan är tydlig med att Mose har en egen uppgift och det är den han ska ägna sig åt. Vi är alla ansvariga för våra egna handlingar och för att vi ska kunna utvecklas som människor, krävs också att vi får stå till svars för våra beslut och förstå konsekvenserna av dem.

Jag tror inte att ordet straff är rätt ord för det. Även om det kan kännas som det. Jag tror det handlar som upprättelse, försoning, växt. Jag har arbetat som fängelsepräst i två år och min upplevelse är verkligen att ”sanningen ska göra er fria”. Det finns något befriande i att få försonas med sina egna handlingar. Att få ut allt i ljuset, se med ogrumlade ögon. Och det kräver mod! Och kärlek!
   Mitt absolut viktigaste verktyg på fängelserna var en villkorslös människokärlek. Att kunna se bortom fasader och handlingar, utgå ifrån kärleken! Innebär det att jag tycker om alla människor? Nej, verkligen inte, jag är också bara människa. Men jag utgår ifrån att alla människor är lika mycket älskade av Gud, och jag gick till jobbet med inställningen att möta den gudomliga delen i varje människa jag mötte.

Och det gör något med människor! Det bemyndigar människor att vara sina egna gudomliga själv, även när de aldrig tidigare förstått att de är det. Det du fokuserar på får du mer av! Förvänta dig mer av människor och de kommer också att inse att de är mer, att de kan mer.
   Det är så lätt att gömma sig i den stora massan. Lätt att gömma sig i förminskande roller. ”Jag vill inte behöva ta beslut! Jag vill inte behöva ta ansvar! Bestäm åt mig! Led mig!” för att sen kunna säga ”Men det var ju han som sa åt mig att göra det!”

Men det här är ditt liv! Det här är din chans att upptäcka vem du kan vara, när du är så mycket du som du bara kan. ”Där din skatt är kommer ditt hjärta vara” säger Jesus! Det du tycker är viktigt kommer kräva din uppmärksamhet, all din uppmärksamhet! Så välj noga!
   Jag tror inte att Gud vill vara en Gud som man blint följer! Gud har gett människan en fri vilja för att vi ska använda den. Gud har blåst in sin ande i oss för att vi ska vandra här på jorden som Guds avbilder, inte viljelösa kloner.

Att välja den gudomliga vägen är att inte blint följa massans strömningar utan att känna efter, tänka efter. Själv stå upp för sina åsikter och ibland våga ta obekväma beslut. För du kan inte tjäna båda Gud och mammon! Det går faktiskt inte! De drar åt helt olika håll.
   När Aron försöker skapa guden i guld, så har han ju verkligen inte förstått någonting. Visst kan man vilja visa att guden man tror på är det mest värdefulla man vet, men guld har inget med andligt värde att göra, det har bara med världsligt värde att göra. Och om guldet är din skatt, kommer ditt hjärta att älska guldet mer än de värden som det inte går att sätta en prislapp på i vårt samhälle. Och då är det inte så konstigt att det tas beslut som sätter guldet före människan!

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING 2 Mos 32:1-4, 30-35
När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget samlades de kring Aron och sade till honom: ”Gör oss en gud som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten.” Aron svarade dem: ”Ta guldringarna ur öronen på era hustrur, era söner och era döttrar och kom hit med dem!” Då tog alla av sig guldringarna som de hade i öronen och lämnade dem till Aron. Han tog emot guldet av dem och knöt in det i en kappa. Sedan gjorde han en gjuten tjurkalv av guldet. Då ropade de: ”Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten.” Nästa dag sade Mose till folket: ”Ni har begått en svår synd. Nu skall jag gå upp till Herren och försöka vinna försoning för er synd.” Och Mose gick tillbaka till Herren och sade: ”Detta folk har begått en svår synd, de har gjort sig en gud av guld. Om du ändå ville förlåta deras synd! Utplåna annars mitt namn ur din bok!” Herren svarade Mose: ”Den som har syndat mot mig skall jag utplåna ur min bok. Gå nu och led folket dit jag har sagt dig! Min ängel skall gå framför dig. Men den dag kommer då jag skall gå till rätta med dem för deras synd.” Så straffade Herren folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.

EVANGELIUM Matt 6:19-24
Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret. Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.