I Givon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: ”Be om vad du vill. Jag skall ge dig det.” Salomo svarade: ”Du visade stor godhet mot din tjänare David, min far, eftersom han levde troget, rättfärdigt och redligt inför dig. Och du har hållit fast vid denna stora godhet och gett honom en son som nu sitter på hans tron. Det är du, Herre, min Gud, som har gjort mig till kung efter min far David, och här står jag nu ung och oerfaren mitt i det folk som du har utvalt, ett folk så stort, så talrikt att det inte kan räknas. Ge din tjänare ett lyhört sinne, så att jag kan skipa rätt åt ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem skulle annars kunna döma över ditt väldiga folk?” Denna bön behagade Herren, det gladde honom att Salomo bad om detta. Gud sade: ”Eftersom du bad om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom och inte heller om dina fienders död utan bad om gåvan att urskilja vad som är rätt, så uppfyller jag nu din bön och gör dig visare och mer insiktsfull än någon har varit före dig eller kommer att bli efter dig. Också det som du inte har bett om ger jag dig, rikedom och ära i alla dina dagar, mer än vad någon annan kung har haft. Och om du vandrar mina vägar och rättar dig efter mina bud och stadgar, så som din far David gjorde, skall jag ge dig ett långt liv.” (1 Kung 3:5-14)
Jag tänkte på Anders Tegnell, när jag läste texten om Salomo.
Fast han kanske inte är så ung och oerfaren.
Eller jo, oerfaren att stå framför TV-kamerorna nästan varje dag.
Och svara på frågor och vägleda hela vårt land igenom den här krisen.
Kanske ber han också till Gud om ett lyhört sinne och förmågan att skilja mellan gott och ont.
Eller så gör han inte alls det.
Men oavsett så tänker jag att Anders Tegnells sätt att arbeta också är ett sätt som glädjer Gud.
Han söker inte uppmärksamhet för egen vinning skull.
Han försöker bara ta reda på så mycket han kan för att kunna ta så kloka beslut som möjligt i hur vi ska navigera den här krisen.
Kanske har han rätt, kanske har han fel, jag vet inte.
Men jag känner mig i alla fall övertygad om att han, liksom alla de han arbetar med, gör så gott de kan.
Och det är väl kanske allt man kan begära.
Vi är många som kan känna oss oerfarna nu.
Som trevar oss fram i helt nya situationer och under helt nya förutsättningar.
Och det kommer nog fortsätta under en lång tid.
Vi ställs inför nya utmaningar.
Måste kanske förändra våra värderingar, våra prioriteringar, våra planer.
Kanske kan vi inte ens göra nya planer på samma sätt längre.
För vi vet inte hur det kommer utveckla sig.
Livet.
Kontrollförlust.
Kanske ett av Guds mest kraftfulla verktyg för att få oss att släppa taget och öppna oss mer för ledning.
Inte så att jag tror att Gud önskar oss kaoset.
Det är bara en del av livet.
Men när det kommer, så tror jag att Gud finns där med oss.
Vi är så vana vid att förstå, kunna ta steg för att åtgärda, göra planer.
Men i såna här situationer, måste alla planer vara flytande.
Inga klara svar går att få.
Hur lång tid?
Hur många?
Vet inte!
Allt vi kan göra, är att utgå ifrån det vi har och det vi vet och göra det bästa av det.
Och kanske är det så vi borde försöka leva mer, även när livet känns lite mer normalt.
För det gör oss mer närvarande här och nu.
Det gör att vi kanske uppskattar det vi har lite mer.
Och det kanske inte är så dumt att vi måste omvärdera några av våra prioriteringar och värderingar.
För jordens skull är det nog inte så dumt och inte för människan heller tror jag.
Jag pilgrimsvandrar ju en del och en av övningarna med att vandra jag har upplevt, är att lära sig att följa.
Att vara lyhörd för signaler, känslor, tecken, ledning.
Att inte alltid veta vägen framåt i förväg.
Hur långt jag kommer gå idag, vilka jag kommer möta, var jag kommer sova nästa natt?
Det kan kännas ovant i början och skapa lite oro.
Men sen släpper det och ger istället en känsla av lugn.
I att jag inte behöver ägna så mycket energi åt att försöka planera allt.
För det är ändå omöjligt.
För jag kan inte veta när det kommer dyka upp ett virus, eller en tsunami eller för den delen alla de små sakerna i livet som påverkar vår väg framåt.
Så jag ber med Salomo:
”Ge din tjänare ett lyhört sinne!”
Och så vandrar jag vidare genom livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar