Ständig ljuvlighet

En ljuvlig lott har tillfallit mig, ja, min arvedel finner jag skön. 

Jag vill prisa Herren, han ger mig råd, mitt inre förmanar mig om natten. 

Jag har alltid Herren inför mig, när han står vid min sida vacklar jag inte. 

Därför gläds mitt hjärta och jublar, min kropp är i trygghet, 

ty du lämnar mig inte åt dödsriket, du låter inte din trogne se graven.

Du visar mig vägen till liv, hos dig finns glädjens fullhet, 

ständig ljuvlighet i din högra hand. 

(Ps 16:6-11)

Jesus har uppstått och är fortsatt uppstånden. 

Han är här med oss idag! 

   

Vad betyder det? 

Jag vet inte riktigt! 

Mer än det jag själv kan uppleva. 

   

Hur jag upplevt att han vandrat bredvid mig på mina pilgrimsvandringar. 

Hur han kärleksfullt skrattat åt mig när jag inte förstått. 

Förstått att jag är så innerligt älskad. 

   

Han satt en gång bredvid mig på en bänk i Irache i Spanien. 

Där finns en vinkran på en vingård vid ett kloster, där man kan få gratis vin. 

Jag kom dit en morgon, efter att ha vandrat och gråtit och känt mig ensam 

och funderat över nattvarden, kommunionen, gemenskapen. 

Jag gick fram till kranen med mitt snäckskal, 

ett sånt där pilgrimsmusselskal som pilgrimer ofta bär med sig, 

och vred om kranen. 

Fem droppar droppade ner i skalet, sen var det slut. 

Jag vred lite mer, men det kom inget. 

Det kom flera personer bakom mig, 

som med sina tomma flaskor i händerna tittade besviket på kranen. 

Här ska det ju alltid finnas vin. 

Så gick de vidare. 

   

Jag gick och satte mig på en bänk i parken. 

Med snäckskalet med de fem dropparna vin 

och till det ett litet kex jag hittade i ryggsäcken. 

Bredvid mig satt Jesus, med sina dammiga sandaler. 

Jag kände så tydligt, det behövdes inga instiftelseord, 

det fanns inget offer, det fanns bara gemenskap. 

Så jag sa det enda som kändes meningsfullt: 

”Du i Mig, Jag i Dig!”. 

Antingen kan vi stanna i besvikelsen över det vi förlorar. 

Eller så kan vi se att väldigt lite av det vi upplever som viktigt, 

egentligen är nödvändigt. 

När vi skalar av mer och mer, så är varken brödet eller vinet viktigt.

Det viktiga är mötet och det kan ingen ta ifrån oss! 

Genom tid och rum möter han oss här, när vi än behöver honom. 

Jesus lämnar oss inte där i dödsriket utan visar oss alltid mot livet. 

Han uppmuntrar alltid det som är liv 

och sträcker ut sin hand mot oss, 

full av ljuvlighet.