Under fullmånen

Fått höra om längtan ikväll.
   Och fått känna in min egen.
   Den där bubblande.
   Som säger mig att jag är på god väg.
   Som säger mig att det faktiskt finns inom räckhåll.

Fått minnas också.
   Gudsmöten och heliga platser.
   Fått minnas att jag leds i livet.
   Att allt blir så självklart ibland att jag fnittrar.


Jag har också påmints om vikten av ett levande böneliv.
   Och gemenskapens glädje i det.
   Men kanske framförallt mitt eget.
   Att vara öppen och vänd mot Gud.
   Nyfiken och uppmärksam på hur Gud verkar i mitt liv.

Och så fick jag cykla hem i mörkret under fullmånen.
   Och jag var tvungen att skratta högt.
   För livet, alltet, närvaron blev så påtaglig så det rann över.
   Jag rann över!

Och jag följde fullmånen hela vägen hem
   Och jag vill förändring.
   Jag vill närvaro.
   Jag vill liv.
   Jag vill upplevelse.
   Jag vill kärlek.
   Jag vill tro.
   Jag vill!
 

Och jag tror att Gud vill. 

Och jag tror att livet vill. 

Och jag vet att jag vill!