Igår var det Askonsdag och fastan inleddes.
Förberedelsetiden inför påskens död och uppståndelse.
En tid när vi erbjuds att skala av allt det som ligger mellan oss och Gud.
Mellan oss och livet.
Fastan kan ibland kännas som en tid av prestation.
Då vi ska avstå något för att vara duktiga.
Då vi sätter upp mål och blir besvikna på oss själva när vi misslyckas.
Men Jesus är på flera ställen i Bibeln tydlig med att fastan inte ska göras för sakens skull eller för att imponera på andra.
Fastan är en relation mellan människan och Gud.
En möjlighet att undersöka hur kärleken får plats i våra liv.
Är det i den vi lever, eller gömmer vi oss bakom annat som ger oss en falsk känsla av trygghet och bekräftelse?
Vad hittar vi av smärta, sorger och oläkta sår om vi försöker titta djupare?
Om vi slutar döva oss med shopping, alkohol, socker, prestationer eller vad det nu är vi väljer?
Vad händer om vi vänder oss till Gud med ett uppriktigt öppet hjärta?
Om vi vågar bryta upp murarna vi satt upp för att skydda våra hjärtan?
Om vi vill, kan fastan få vara en tid då vi möter oss själva.
Omslutna av Guds kärlek.
Öppnandes våra hjärtan för att låta kärleken flöda mot oss och också från oss, ut i världen.
För mitt i det flödet, är det som det verkligt levande livet finns.
Kom ihåg, o levande själ,
att din världsliga människa är stoft
och åter skall bli till stoft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar