Har du olja?

Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’ Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne. (Matt 25:1-13)

Fy fasiken vad den här brudgummen är taskig. 
   Och bruden? 
   Kan hon kanske komma och släppa in de oförståndiga flickorna? 
   Har hon inget att säga till om? 
   Finns hon ens? 

Och de ”kloka” flickorna? 
   Inte särskilt generösa! 
   Är det vad Jesus uppmuntrar? 
   Nä, det stämmer ju inte. 
   Han uppmuntrar ju alltid till att dela med sig. 
   Så vad handlar det här om då? 

Liknelser är ju ofta lite kluriga på det viset.
   Man måste nästan börja bakifrån. 
   Vad är Jesus slutkläm? 
   ”Håll er därför vakna. 
   Ni vet inte när dagen och timmen är inne.” 

Men även då, det var ju inte som att de försov sig. 
   Alla flickorna somnade ju, även de kloka. 
   Och sen stod de ju där redo med sina facklor allihop. 
   Det var ju bara det att inte oljan till dem räckte för alla. 

Och man kan också undra vad som hade hänt om de oförståndiga inte hade lyssnat till sina ”kloka” medsystrar utan stannat kvar trots att facklorna brann ut.
   Hade de kanske blivit insläppta då? 
   Och varför är det värre att vara oförståndig än otrevlig? 
   Varför får de snåla flickorna komma in? 
   Så många frågor. 

Men nej, vi skulle ju stanna kvar i slutklämmen.
   ”Var alltid redo!” är väl ungefär vad Jesus säger. 
   Ha både skärp och hängslen. 
   Konserver hemma i skafferiet utifall att krisen kommer. 
   Fast kanske inte på ett så konkret och fysiskt sätt utan mer själsligt kanske. 
   För min upplevelse är att det är vad Jesus oftast pratar om. 
   De andra dimensionerna. 
   Det inommänskliga snarare än det världsliga. 

Har du tillräckligt med olja i ditt liv för att hålla din låga levande? 

Hålls ditt hopp, din kreativitet, din livslåga och din kärlek levande?  

Riktigt levande? 

Den taskige brudgummen och den frånvarande bruden står nog inte för elaka människor utan jag tror att de symboliserar några av de sakerna i våra liv som stänger oss ute från livet. 
   När vi stänger dörren till och inte vill kännas vid våra egna svagheter och brister till exempel. 
   Eller när vi inte är närvarande i oss själva. 

Vi har tagit oss till festen, vi är med, men vi kan inte njuta av den för i vårt inre har vi tagit slut.
   Vi må gå till jobbet och handla mat och kanske till och med träffa vänner och gå och träna, men ändå saknas något. 
   Leendet når inte ända till ögonen. 
   Tomheten ekar i bröstet. 
   Meningslösheten. 
   Ingenting känns riktigt på riktigt. 
   Och vi har ingenting mer att ge. 

Att vara redo handlar inte för mig om att stå redo för jordens undergång utan att vara redo i livet.
   Just NU. 
   För det är nu livet pågår. 
   Är jag närvarande nog att möta livet när det pågår? 

Och jag tror ju aldrig att Jesus skulle stänga någon ute från festen.
   Ute från någonting. 
   Du är alltid välkommen! 
   Vem du än är, vad du än gjort. 

Så kanske kan de oförståndiga flickorna också få stå för alla oss som tvivlar.
   Som vet att vi inte förberett oss tillräckligt noga och anar att vi inte kommer få komma in. 
   Som anar att vi inte duger. 
   Som lyssnar till de kloka, som får oss att tro att vi måste köpa mer, ha mer, vara mer. 
   Att det inte räcker att vi står här med vad vi har. 
   Bara som vi är. 

Men den där oljan, den tror jag faktiskt att vi har inom oss.
   Och när vi hittar kranen så kan vi reglera den själva. 
   Då behöver den aldrig ta slut. 
   Och vi behöver inte gå utanför oss själva och skaffa den någon annanstans. 
   Vi behöver bara koppla upp oss, koppla in oss. 
   Låta den flöda och inte av rädsla begränsa den. 

Och det svåra är kanske att hitta den där kranen.
   För det kräver att vi har utrymme i livet att undersöka vårt inre. 
   Att verkligen lära känna oss själva på djupet. 
   Inte låta oss upptas helt av livet runt omkring. 
   Ta oss tiden att upptäcka djupen i oss själva. 

Vara generösa mot oss själva, kärleksfulla och respektfulla för våra egna behov och gåvor.
   Det är att ta ansvar för att vara redo, att se till att ha olja så det räcker.