Trygga ramar

Jag känner mig lite hudlös.
   Rå, skör.

Var hos barnmorskan idag.
   Inte min ordinarie, som är på semester, utan en annan.
   Hon var annorlunda och lite hårdhänt och jag kände att jag hade nära till tårarna.

Det är inte jätteovanligt nuförtiden, men jag var inte riktigt beredd på det.
   Tänkte att det inte skulle göra något att träffa någon annan.
   Hon skulle ju bara mäta magen och ta blodtryck och sånt.
   Men det räckte visst för att rubba mig.

Jag är inte orolig inför att föda.
   Jag litar på min kropp och vet att jag är stark.
   Jag vet nog på ett ungefär vilka mina svagare sidor är och var jag kan behöva lite extra stöd.

Det enda jag oroar mig för är miljön jag ska föda i.
   Jag har anat att sjukhusmiljön väcker fel associationer för mig.
   Att personal jag inte hinner bygga relation med kommer göra mig otrygg.

Jag har varit en del på sjukhus under min uppväxt.
   Känt mig maktlös och lämnat min kropp när det blivit för jobbigt.
   Det vill jag inte göra nu.  

Helst skulle jag vilja föda hemma.
   Omgiven av människor jag hunnit lära känna.
   Men att hyra in en barnmorska är dyrt.

Till min närmsta förlossningsavdelning kan man inte komma på besök innan.
   Jag förväntas i en sårbar och intensiv situation, kliva in på helt obekant mark och blotta mitt inre och göra det största arbete jag någonsin gjort.
   Det är märkligt att det är upplagt så, när just tryggheten verkar ligga så till grund för en lyckad förlossning.

Idag är det en månad kvar till beräknat förlossningsdatum.
   Jag känner mig så förberedd jag kan, på att vara med om något jag knappt kan föreställa mig.
   Jag försöker skapa mig så trygga ramar jag kan, så att vad som helst sen ska kunna hända inom dem.
   Och besöket hos barnmorskan bekräftade att jag gör rätt i att anstränga mig, att jag behöver det.

Jag har en partner jag känner mig trygg med.
   Som kommer finnas där med sitt lugn och sin kärlek till mig.
   Det vet jag säkert!

Sen har jag också ordnat med en doula som kan stötta oss och som kommer att finnas med från början till slut.
   Som inte kommer gå av sitt skift och lämna över mig till någon annan.
   Som varit med och stöttat under många olika slags förlossningar.
   Som jag kommer träffa flera gånger innan det är dags.
   Som kommer veta vad jag behöver för att känna mig trygg.
   Som vet vad jag har för önskemål.
   Som kan föra min talan om jag inte förmår.
   Som kan hjälpa mig tillbaka om jag blir rädd och tappar mitt fokus.

Jag gör vad jag kan för att skapa mig trygga ramar.
   Så att jag när det är dags, bara ska kunna fokusera på att göra det jag ska.
   Så det sköra kan få bli lite mindre skört.