Mystery Island

Dagen igår blev inte riktigt som jag tänkt och därför blev dagen idag inte det heller.
   Jag trodde jag skulle på en heldags vandringstur igår där vi skulle se en massa vattenfall, men de glömde att hämta upp mig på morgonen.
   Det visade sig att det var resebolagets fel som missat nåt steg i min bokning, så jag fick pengarna tillbaka och en gratis vandring någon annan dag.
   Det blev idag.

Vi gav oss in i de djupa skogarna längs med en levada.
   Levadorna är bevattningssystem som finns över hela Madeira och längs dem har man gjort vandringsleder.
   För att vara en ö som är mindre än Öland till yta så har den betydligt högre höjder, den högsta toppen ligger på 1862 möh.
 
Och när vi gick där så fick jag känslan av att det här är en av de där bortglömda hemliga öarna som inte finns med på någon karta.
   Där tiden stått stilla och allting är väldigt väldigt annorlunda.
   Där blåbärsris blir 7 meter höga och liljekonvaljer är träd som kan bli 15 meter höga och maskrosor växer som buskar som kan bli 4 meter höga.
   Och allt det där är sant och verkligt.

Och då började jag fundera över vad jag tänker är verkligt och sant.
   Om inte ens min bild av ett blåbärsris är "korrekt", vad vet jag då egentligen?
   Jag som plockat blåbär i skogen i hela mitt liv.
   Jag vet ingenting.
   Inte säkert.
 
Och det är inte något som är jobbigt, tvärt om.
   Det gör ju världen ännu lite större och mer spännande.
   Och det hjälper mig i min upplevelse av allting annat också.
 



Jag har läst och lyssnat till en kvinna som heter Byron Katie.  
   Hon menar att jag inte måste tro på mina tankar.
   Och inte du heller.
 

När man börjar ifrågasätta sina tankar, så blir allt väldigt mycket mer spännande.
   Hur mycket far inte runt i mitt huvud som absoluta sanningar, fastän de inte är det?
   Och vad händer inte med mitt sätt att uppleva livet om jag inser det?
   Massor.

Det påmindes jag om idag.