Konst... funderar jag över

Jag älskar gatukonst.
   Väggmålningar, dörrmålningar, skulpturer.
   Vackra, fula, konstiga, politiska.

Ibland snubblar jag över konst som inte är medveten konst.
   Elskåp, skyltar, fasader som flagnat.

Ibland behövs ingen människoskapad konst.
   För att naturen är så vacker i sig.
   Oftast är det ju så.

Sen fnissar jag över medvetet konstnärligt utformade saker som inte skulle behöva vara det.
   Som skyddsvallar vid havet.

Jag älskar hus med finurliga detaljer.
   Idag åkte jag igenom en by där husens tak hade hörn där teglet formats som fåglar eller andra figurer.
   Kakelplattor med Jesus eller Maria sitter på många väggar.


Varför inte skapa något vackert när det ändå ska skapas?
   Det undrar jag ofta när jag tittar på moderna hus utan krusiduller.
   Och äldre hus med.

Inne i kyrkorna föredrar jag dock mindre krusiduller.
   Framförallt mindre guld och färre statyer av en lidande Jesus eller en med krona på huvudet.
   Eller en liggande död i en glaskista.


Helst köper jag konst som jag kan ha på fingrarna har jag märkt.
   Denna gång har det blivit en ring med en agat i form av en saltvattenbasäng vid havet.
   Ja, eller det är ju min association i alla fall.





Jag uppskattar verkligen konst som berör, väcker minnen och tankar.
   Eller bara njutning.