För 30 år sedan idag hjärtopererades jag för sista gången.
Så idag firar jag 30 år som hjärtfrisk!
Jag påminde min mamma om jubileet och hon sa att vi länge firade den här dagen som min andra födelsedag.

Och det var en dag då jag fick dö bort från en Ellen som var begränsad, för att hjärtat helt enkelt inte orkade med att pumpa runt blodet ordentligt.
Hjärtat kopplades ur under operationen och en hjärt-lungmaskin fick ta över, och sedan sattes hjärtat igång igen.
Och jag fick födas på nytt som en Ellen som inte längre behövde hålla tillbaka.

Bilderna från den tiden talar sitt tydliga språk.
Före var jag orkeslös, lyfte inte armarna som bebisar vanligtvis gör.
Efter är bilderna suddiga, för armar och ben går konstant.

Hjärtat som håller den här själens boning vid liv.
Hjärtat som är kärlekens boning i oss.
Ibland behöver jag påminnas om att denna återuppståndelse är något som måste fortsätta ske, om och om igen.
Att jag åter igen kan behöva sluta hålla tillbaka och istället låta hjärtat leva för fullt.
Pumpa för fullt.
Älska för fullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar