För 6 månader sen var jag gravid.
Höggravid!
Det var bara några dagar kvar tills Linus skulle födas.
Jag försökte förbereda mig så mycket jag kunde för hans födelse.
Och jag njöt av min gravidkropp.
Jag tror aldrig jag känt mig så kvinnlig och vacker och faktiskt sexig, som när jag var gravid.
Det fanns en sån självklarhet i kroppens form och funktion.
Inget tvivel i den liksom.
Jag kan sakna den känslan.
Det var en hel sommar när jag inte en enda gång behövde dra in magen för att känna mig snygg.
Det var helt plötsligt tillåtet att svälla ut.
Och bara uppleva allt som hände i kroppen.
Så jag är glad att jag förevigade kroppen när den nästan var som störst.
Ylva Maria Thompson skulle passande nog ner till Skåne och kom förbi och gipsade in mig.
Sen körde mina föräldrar upp gipsformen till Stockholm och hon gjöt en vacker skulptur i den.
Nu har hon återigen haft orsak att komma ner till vårt lilla Södra Sandby för att vara med på konstrundan och tog då med den färdiga skulpturen.
Och jag älskar den!
(Och Linus också verkar det som!)
Vi funderade ett tag på om man verkligen kan ha en skulptur av sin nakna kropp hängande i vardagsrummet.
Men den är så mycket ett konstverk att vi inte kan låta bli.
Och den passar så bra mot den smaragdgröna väggen.
En ögonblicksbild av min gravida kropp, som den aldrig kommer se ut igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar