Stonehenge, pilgrimsmusslor och Ärkeängeln Mikael

Jag har saknat Caminon.
   Känt mig sugen på att vandra igen, men insett att det inte går som gravid.
   Eller det kanske finns gravida som kan vandra, och jag hade säkert kunnat ta mindre sträckor, men det är helt enkelt en lite för stor belastning för kroppen just nu med en större vandring.



Så vi har åkt på golfresa istället, med vänner, till England.
   De ska golfa mycket.
   Jag förhoppningsvis lite i alla fall.
   Men i övrigt så tänker jag mig en lugn och skön semester.

Efter en dag i bil där vi av en slump körde rakt förbi Stonehenge, landade vi i Falmouth på södra kusten av Cornwall.
   Jag har inte varit så inblandad i planeringen av resan, så jag visste inte så mycket om hotellet vi skulle till.
   Där vi bor i en egen liten cottage på hotellområdet, precis vid havet.
 
På dörrarna in till receptionen finns symboler av pilgrimssnäckor.
   Och hotellet har ett spa.
   Med särskilda behandlingar för gravida.
   Kan det bli mer passande?
 
Och när jag nästa dag ligger och guppar i poolen efter min entimmes-massage, måste jag skratta, när jag inser att hotellet dessutom heter St Michaels.
   Som ärkeängeln Mikael som så ofta svept sina vingar omkring mig på mina vandringar.
   Och så visar det sig att en medresenär köpt ost till oss, som heter "Pilgrims choice".


Peter sa lite retsamt till mig igår under vår bilfärd (när jag tyckte det gick lite skakigt på vänster sida av vägen) att "ta det lugnt, du är buren".
   Ett uttryck han ofta hört mig använda.
   Och ja, jag får nog inse att det är så.
   Att Caminon bär mig vidare även när jag inte vandrar på konventionellt sätt.

Även när jag upplever att livet är så långt borta ifrån hur det såg ut då.
   På gott och ont.
   Annat har hamnat i fokus det här senaste året.
   Flytt, familjeliv, graviditet.

Ett annat slags inre arbete.
   Ett annat slags försök att lära mig att bara vara.
   Att inte leva för andra.
   Att inte förtjäna mitt liv genom att prestera.






Och jag har ibland undrat om jag har fokuserat rätt.
   Om det varit rätt att släppa allt det andra.
   Samtidigt som jag ju också insett att jag inte haft något val.
   Det har helt enkelt inte fått plats.

Och i dag har jag nog fått en bekräftelse jag behövt.
   På att vägen fortsätter och jag på den.