Verity

Vi har rört oss över Cornwall till den norra sidan och orten Ilfracombe.
   Även här är jag omgiven av änglar.
   Hotellet heter Gabriel, vår lägenhet Oriel.
   Överallt är det änglar.
   På dörrstopp, dörrklappar, över dörrkarmar...

Oriel, eller Uriel, är ärkeängeln som vill lysa Guds sanning in i förvirringen, som uppmuntrar till kreativitet.
   Inom vissa kristna inriktningar är han ett skyddshelgon som värnar konst och vetenskap.
 




Inom judendomen sägs det att fyra änglar vandrar med människan.
   Michael på den högra sidan, representerar nåden.
   Gabriel på den vänstra sidan, representerar kraft och dom.
   Oriel går framför och representerar alltså ljuset, samt önskan att veta vad som kommer och hur vi ska hantera det, Oriel visar oss vägen.
   Rafael går bakom och representerar Guds helande kraft.

Idag har jag haft en dag för mig själv.
   När vi igår kväll gick en promenad efter middagen, vandrade vi längs vattnet.
   Inne i en stängd bar såg jag på bardisken en halvmeterhög skulptur av en gravid kvinna, med ett svärd riktat uppåt, i en utsträckt arm.
   När vi vandrade vidare såg jag plötsligt en svagt grön kontur i mörkret och visste genast att det var hon.
   I jätteformat.
   Jag såg hennes kontur snett bakifrån, magen, bröstet, armen som sträckte sig uppåt.

Jag skyndade förtjust dit och insåg när jag kom runt henne, att hennes ena sida var liksom avskalad.  
   Huden var nedvikt på benet och man kunde se musklerna spända där under.
   Likaså i ansiktet och på bröstet.
   Mycket mer kunde jag inte se i mörkret, utan bestämde mig för att gå dit när det blev ljust.

Så idag när jag haft en dag för mig själv, gick jag för att upptäcka henne.
   Det visade sig att det är en konstnär som heter Damien Hirst som skapat henne.
   Hon är 20 meter hög och med ett skal av brons.
   Hon heter Verity, från latinets Veritas som betyder sanning.
   Inom romersk mytologi är Veritas sanningens gudinna.

Hon står där för sanning och rättvisa och hennes ena halva är avskalad så man ser ända in till benen och fostret som växer i hennes livmoder.
   Hon står på en hög av lagböcker och håller i traditionella symboler för rättvisa, ett svärd och en våg.
   Som representant för sanningen, håller hon vågen gömd bakom ryggen, där den också är ur balans, medan svärdet hålls självsäkert över hennes huvud.

För mig står hon så klart där som en stark gravid kvinna.
   Blottad, avskalad, mötandes vad som än kan tänkas komma över havet.
   Och hon står där i sanning, tydlig och klar, visandes på orättvisor och hur vårt samhälle är ur balans.

Jag har kämpat emot.
   Känt mig stressad att prestera.
   Lyssnat på det samhälle som är ur balans.
   Samtidigt som jag försökt hålla på det jag vet är sant och riktigt.
   För mig.

Jag får tecken efter tecken.
   Det kan inte bli tydligare.
   Jag vandrar den väg jag ska.
   Och jag gör det på rätt sätt, mitt sätt.
   Och på väggen i badrummet sitter en bård med pilgrimsmusslor.