1 262 304 000 små nu

Jag har levt i 40 år.

Det är 14 610 dagar.

Det är 1 262 304 000 små nu.

Små nu fyllda av allt det som är liv.
   Och död.
   Och uppståndelse.

Jag har älskats in i det här livet av mina föräldrar.
   Jag har fått en lillebror.
   Jag har fått två brorsbarn och tre gudbarn.

Jag har bott på nio olika adresser.
   Jag har levt med tre katter och fyra hundar.
   Några sköldpaddor, undulater, fiskar, eremitkräftor, en salamander, räddade fågelungar och en dvärgpapegoja.

Jag har varit kär ett antal gånger och älskat många.
   Varit sambo två gånger och hoppas att denna gång får fortsätta och fortsätta och fortsätta.

Jag har studerat vid tre universitet.
   Tagit magisterexamen och prästvigts.
   Arbetat i IT-branschen och Guds-branschen och startat eget företag för själen.
   Jobbat i kontorsmiljöer, kyrkor och fängelser.

Jag har haft kort hår och långt hår och rakt hår och lockigt.
   Jag har haft alla möjliga och omöjliga färgkombinationer i det.  

Jag har skrivit en bok och fått den utgiven.
   Jag har sålt tavlor och väggmålningar jag målat.

Jag har fjällvandrat på konfirmationsläger och pilgrimsvandrat till Santiago de Compostela fyra gånger.
   Jag har upptäckt världen i Europa, Asien, Afrika och Amerika.
   Jag har badat i Östersjön, Kattegatt, Medelhavet, Atlanten, Indiska oceanen, Stilla havet, Karibiska havet, Röda havet, Döda havet, sjöar, floder, swimmingpooler, badtunnor och diverse badkar.

Jag har bränt ut mig, haft en utmattningsdepression och ångest.
   Fajtats med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
   Jag har grävt mig djupare ner i mörkret och hittat ljuset.
 
Jag har hjärtopererats två gånger.
   Mitt hjärta har stått still och väckts till liv igen.
   Jag har dött och uppstått.
   På många olika sätt och om och om och om igen.

Jag har försökt välja det som ger liv så ofta jag kunnat.
   Försökt våga gå nya vägar och inte valt den automatiska tryggheten.
   Eller val och val, oftast har jag upplevt att jag inte haft något val.
   Det handlar nog mer om vem jag är.
 
Jag har skrattat och gråtit, blivit arg och känt mig likgiltig.
   Älskat och hatat och stött bort och trängt mig på.
   Relaterat och kommunicerat och levat.
   




Vad jag lärt mig är att livet rymmer så otroligt mycket av allt.
   Ingenting av det som varit vill jag vara utan.
   Nyfiket vill jag möta ännu mer.
   För allt leder framåt.

Hur kan jag inte göra allt för att fortsätta leva det livet så fullt jag bara kan?