Nytt

Nytt år, ny bostad, ny bostadsort, nya familjemedlemmar, nya vänner, nytt jobb, nytt, nytt, nytt...

Sen mitt senaste nedslag här på bloggen har mycket hänt.
   Jag har varit tyst, tror jag, för att jag behövt vända mig mer inåt.
   Rikta all min energi mot de processer som pågått.



Jag har gått en starta-eget-kurs och startat ett eget företag, själsligt.nu.
   Jag har sålt min lägenhet, flyttat över landet och blivit sambo i ett hus.
   Ett helt nytt slags liv har börjat.

Det har varit en intensiv tid som handlat om att släppa taget om gammalt, hoppa, våga, lita på, bejaka ...
   Bejaka min längtan efter tvåsamhet, delaktighet, att dela liv.
   Bejaka min längtan efter att få verka på ett nytt sätt, friare, djupare.
   Bejaka min längtan efter att vara riktigt sann.


Men också en tid av att möta mina rädslor.
   Att släppa kontrollen.
 



Nu sitter jag i ett slags eftersvall och
känner hur en utandning liksom närmar sig.
   En gräns när allt det här nya kanske kommer att börja kännas lite mer hemma i mig.
   När det får handla om att stå stilla en liten stund.
   När jag inte längre kommer att känna mig som en gäst i allt det nya.
   Någon som snart ska åka hem igen, återgå till det normala.

Det är inte helt lätt att landa efter ett år som präglats av förändring och väntan.
   Att börja njuta av det som är.
 
Och samtidigt.
   Samtidigt göra mig redo att möta nya utmaningar.
   Att nyfiket börja söka nya riktningar, börja göra på ett nytt sätt.
   Vara öppen för allt det som jag inte ens kan tänka mig än.


Jag försöker följa min egen energi.
   Göra det som lockar mig, lita till att allt har sin tid.
   Att just nu är det jag ska göra, att måla och att landa.
   Att hitta sätt att fungera i allt det här nya.
   När det är dags för något annat kommer jag veta det.