Nyckeln

Jag läste en historia om en man som hette Nasrudin.
   En natt när han var på väg hem till sitt hus, insåg han att han hade förlorat sin nyckel.
   Han letade efter den, men natten var så mörk att han knappt kunde se något.
   Han rörde sig tillbaka till en gatlykta och började leta på marken som lystes upp av lyktan.


En granne kom och frågade honom vad han gjorde.
   Nasrudin berättade att han hade tappat bort sin nyckel, så grannen föll ner på knä och började leta tillsammans med honom.
 
Efter ett tag frågade grannen: "Är du säker på att du förlorade nyckeln här?"
   "Nej, jag förlorade den inte här", svarade Nasrudin. "Jag tappade den inne i mitt hus."
   "Men varför letar vi här ute då?" frågade grannen förvirrat.
 
"Därför att ljuset är så mycket bättre här."


Det är lätt att tro att nycklar och svar på varför saker är som de är ligger utanför oss.
   Där vi tror att vi lättare kan se dem.
   I ljuset.

Men nycklarna finns inom oss.
   Förmodligen någonstans där det inte är så himla upplyst.
   Någonstans där det inte är så jättebekvämt att leta efter dem.
   I det mörka och obehagliga.
   Där vi tappat dem och glömt dem.

Och det är väl så att om man fått för sig att man faktiskt vill låsa upp sitt inre hus och komma in i det.
   Till och med låsa upp alla de där rummen i huset.
   Ja, då måste man ge sig in i det mörka och obekväma och helt enkelt leta upp alla de där nycklarna.