Jag berättade för mina medvandrare, två indiska tjejer Neelima och Manisha, om varför jag grät och fick tipset att försöka hitta ilskan också, att jag nog inte tillåter mig själv att vara arg. Och det stämmer ju. Jag hade berättat att mitt kinesiska tecken är draken och visat den drake jag hittade på marken på första vandringsdagen, så Neelima föreslog att jag skulle tänka mig att jag var en eldsprutande drake som sprutade ut min ilska. Det gick sådär.
Detta var dagen då jag förra året tog en taxi första gången för att mina blåsor bråkade så mycket med mig. Idag gick jag istället en extra runda till kyrkan Eunate (sammanlagt blev det tjugosju kilometer på tolv timmar idag). Jag kände hur kyrkan lockade på mig och jag gick som en maskin de sista kilometrarna dit.
Det var låst när jag kom dit. Fötterna bultade så jag satte mig vid grinden och tog av mig skorna. Man kunde tro att jag skulle vara besviken, men jag var helt lugn. Så visade det sig att kyrkan skulle öppna först om tjugo minuter. Kvinnan som öppnade för oss pekade på mina fötter och sina och visade att skor måste man ha. Jag försökte förklara att när Mose närmade sig den brinnande busken så sa minsann Gud "Ta av dig dina skor, du står på helig mark." Men hon verkade inte förstå engelska.
Med fötterna inklämda i skorna igen fick jag sitta en stund i den åttkantiga lilla kyrkan, där ljuset skapade den vackraste av änglar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar