Ett skämt som brukar dyka upp såhär års, är vad som skulle hänt om de österländska stjärntydarna hade varit kvinnor.
- De skulle ha stannat och frågat efter vägen.
- De skulle ha hunnit fram i tid.
- De skulle ha hjälpt till vid födseln.
- De skulle ha städat stallet.
- De skulle ha tagit med nyttiga presenter.
- Och någonting att äta.
Jag antar att det är ett försöka att göra en situation som är ganska så främmande för oss, lite mer verklighetstrogen.
Något vi kan känna igen oss i.
Vad vi hade önskat när vi fick barn.
Och såklart ett sätt att skämta lite om det här med det manliga och det kvinnliga.
Jag har också sett en tecknad bild med stjärntydarna som fastnar vid muren runt Palestina på väg in mot Betlehem.
Och inte kan ta sig fram till Jesusbarnet.
Också ett sätt att sätta in situationen i vår nutida verklighet.
Hade Jesus fötts idag, hade de helt enkelt inte kunnat nå honom.
En annan bild som dykt upp på nätet denna julen, är från en kyrka i Kalifornien.
Där har man gjort en installation med Josef och Maria ståendes i varsin bur med taggtråd på och så Jesusbarnet i sin krubba i en bur i mitten.
Som en kommentar till hur USA separerar barn från sina föräldrar vid gränserna.
Så kan det gå för barn på flykt.
För när stjärntydarna lämnat dem, kommer Josef och Maria ge sig iväg som flyktingar undan Herodes som ville döda Jesus.
För att rädda sitt barn, flyr de ända till Egypten.
Förmodligen inte en alldeles enkel resa och jag tror vi alla är glada över att Egypten tog emot dem och lät dem bo där så länge de behövde skydd.
Människor på flykt, en högst vanlig verklighet i vår värld idag tyvärr.
Det är lätt att tänka att de här berättelserna om Jesusbarnet som vi läser i Bibeln är som sagor.
De utspelar sig i exotiska länder, med drottningar och kungar och stjärntydare och gåvor av guld, rökelse och myrra.
Det är lätt att se stjärntydarnas besök som lite mysigt och sött.
Se den lilla familjen framför sig där i stallet som vi ser dem i våra krubbor.
Samlade i sina färggranna kläder, med allt i ordning, fridfulla och tillfreds, några lamm som sover bredvid herden och en ko och en åsna som förundrat tittar på.
Det gör de i min julkrubba hemma i alla fall.
Men jag tror det är viktigt att förstå att så var det nog inte.
Det var nog inte särskilt skönt för Maria att behöva föda i ett stall.
Det var nog en väldigt osäker situation att hamna i.
Sen dyker tre främmande män upp med gåvor och hyllar deras barn.
Ja säkert hade de nytta av guldet på sin flykt, kanske var det det som betalade deras färd.
Även om vi kan tycka att gåvorna mest verkar symboliska till en nyfödd blivande kung, och inte så användbara för ett par nyblivna föräldrar.
Tänk om vi låtsades att över varje barn som föds i världen, tänds en stjärna som visar på att våra gåvor behövs.
Att varje barn är lika betydelsefullt som Jesusbarnet.
Så värdefullt att vi borde vallfärda dit för att se till att barnet har det bra och allt det behöver.
Att de barn som föds, kommer att behöva vår hjälp genom livet.
Barn som kanske kommer att börja sitt liv på flykt, eller hemma i ett tryggt hus med sina föräldrar.
Kanske börjar livet gott, men någonstans där på vägen genom livet, så behöver vi alla varandra.
Vi behöver att någon sträcker ut handen i rätt tid, när vi blir sjuka, har det svårt ekonomiskt, känner oss ensamma.
Och det är som Paulus säger till Efesierna, vi är inte längre gäster och främlingar för varandra, utan vi har alla samma medborgarskap och vårt hem är där Gud är närvarande!
Vi kan också komma med en gåva till det här barnet.
Inte bara till alla de barn som föds runt omkring oss i världen, utan vi kan komma med en gåva till Jesusbarnet.
Vi kan komma med oss själva, med våra öppna hjärtan och säga att jag står till din tjänst.
Var det än finns nöd i världen, så finns vi där.
Som din kyrka, men också som enskilda medmänniskor.
När vi släpper in det här lilla barnet i våra hjärtan, hur kan vi inte släppa in alla andra små och stora barn där då också?
När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: 'Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.'” Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.” Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land. (Matt 2:1-12)
Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. (Ef 2:17-19)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar