I påsknatten

Den magiska stunden närmar sig.
   Då livet övervinner döden.
   Då ljuset övervinner mörkret.
   Om och om och om igen.

Det är magiskt och samtidigt: enkel, självklar verklighet.
   För att vi lever den.
   För att vi upplever den.
   För att vi föds om och om igen.
   För att våra celler förnyas om och om igen.
   För att livets cykel finns överallt omkring oss.

Så kanske är det inte en så mycket mer magisk stund än vilken stund som helst.
   Men ändå behöver vi visst påminnas.
   Om det magiska liv vi lever.

Om död och uppståndelse.

Om ett evigt liv. 

 

Om ett nu som behöver levas.

Nu!