Reformation

Inom Svenska kyrkan firar vi i år att det är 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina 95 teser på slottskyrkodörren i Wittenberg.
   Ordet reformation kommer från latinets reformatio som betyder att "förnya", "ge ny form" eller helt enkelt "återge något dess ursprungliga form".
   Och det var vad Luther ville.
   Han ville föra kristendomen tillbaka mot sitt ursprung.
   Han ville rensa bort det som kyrkan lagt sig till med genom århundraden, men som han inte fann grund för i Bibeln.
 
Bibeln som kan ses som vår minsta gemensamma nämnare inom kristendomen.
   (Ja, förutom vår tro och Gud då.)
   Men inte ens den är ju egentligen en tillförlitlig källa till vad som verkligen hände, vad som verkligen sades.
   Texterna har valts ut och satts samman och översatts och tolkats.
   Självklart finns det fler texter och fler översättningar och fler tolkningar.

När jag skulle förbereda mig inför att döpa Linus, längtade jag efter formuleringar som inte kändes så begränsande.
   Jag ville komma ifrån ett språk kretsande kring en manlig Gud och hitta formuleringar som berörde själen på djupet.
   Då fann jag en variant av Vår Fader som sägs vara en översättning från Arameiska, det språk Jesus själv talade.
   Med ett språk som sjöng inom mig.

O Du universums Fader-Moder, 
från vilken livets andedräkt kommer, 

du skapar allt som rör sig i ljus.

Koncentrera ditt ljus inom oss – 

gör det användbart.

Skapa ditt rike av enhet nu – 

genom våra brinnande hjärtan 

och viljande händer.

Din enda önskan verkar så med vår, 

i allt ljus, 

liksom i alla former.

Tillmötesgå vårt behov av bröd 

och insikt var dag.

Lossa misstagens band som binder oss, 

så som vi förlåter andra 

och omfamnar dem med tomhet.

Låt inte ytliga ting förleda oss,

utan befria oss från det omogna 

som håller oss tillbaka från vårt sanna syfte.

Från dig föds all styrande vilja, 

livskraften och sången som förskönar allt, 

från tid till tid förnyas den.

Sannerligen, må dessa ord, 

i all sin kraft, 

vara grunden för alla mina handlingar. 

Amen.

Jag ser gärna en ny reformation av kyrkan.

   Gärna om och om igen.    

   För en levande kyrka som genomflödas av den heliga Anden, full av vibrerande själar. 

   Som inte bara försöker hitta nya grepp för att locka människor till sig.

   Utan som verkligen försöker leva och förmedla de budskap den levande Guden i årtusenden försökt få oss att förstå. 

Så hur kan vi då veta vad det är? 

   Hur vet vi vilka tolkningar vi ska tro på? 

   

Vi har precis samma verktyg som människorna som skrev Bibelns berättelser. 

   Vi har också våra upplevelser av det gudomliga. 

   Vi har en själ som VET vad som är sant.

   Vad Gud är. 

  

Och ju mer vi lär oss att lyssna till vår själ. 

   Känna in vår själ.

   Vara i vår själ.

   Desto lättare blir det för oss att veta.

Och genom att hjälpa varandra att leva och verka mer utifrån våra själar, kan vi tillsammans vara den levande kyrkan. 

Lyckliga relationer

Jag har lovat mig själv att inte leva i en olycklig relation.
   Det innebär också att jag inte skulle kunna leva i en relation där min partner är olycklig.
   Inte på grund av vår relation.
   Sen kan ju livet drabba oss på olika sätt som gör oss olyckliga, men det är en annan sak.

Det är mitt liv det handlar om och jag vill inte leva bredvid någon som jag tappat kontakten med.
   Som jag inte känner mig nära.
   Som jag inte känner kärlek för eller från.
   Som jag inte bryr mig om och respekterar.
   Jag vill inte vakna upp en dag och inse att vi lever olika liv.

Och det är ju lätt att säga, men svårare att göra.
   För det innebär att jag måste ta tag i de problem jag upplever i relationen.
   Jag måste arbeta på att förstå mig själv och min partner bättre.
   Hela tiden.
   (Eller inse att det inte är en relation jag vill leva i, och lämna den.)

Och jag lägger hinder i min väg.
   Mina rädslor lägger krokben för mig.
   Mina osäkerheter och min oro kan fräta hål i oss.

Mitt ego värnar mitt och min rätt.
   På både gott och ont.
   Men min själ svarar alltid an och försöker närma mig när jag försöker vända mig bort.

Jag letar ofta verktyg.
   Det som kan utveckla mig och hjälpa mig framåt, närmare.

Det bästa jag hittat hittills vad gäller kärleksrelationer, är John Gottmans bok 7 gyllene regler för en lycklig kärleksrelation.
   Han är professor i psykologi och har forskat på vad som kännetecknar en lycklig relation, det han kallar känslomässigt intelligenta relationer.

I de relationerna har man funnit en hållning till varandra i det dagliga livet som gör att man inte låter negativa tankar och känslor ta över relationens positiva sidor.
   Där har man en förmåga att förstå och respektera varandra och vara lyhörd för de krav relationen ställer.
   Även om man ofta grälar eller har totalt olika värderingar och åsikter.

Han beskriver några varningstecken man behöver vara uppmärksam på i sitt sätt att förhålla sig till varandra.
   Som de omedelbara attackerna där samtal inleds väldigt aggressivt.
   Eller den fräna kritiken som inte bara är ett klagomål på ett konkret beteende utan spär på med svepande nedsättande kommentarer om motpartens personliga kvaliteter.
   Det hånfulla föraktet med sarkastiska gliringar.
   Försvarsbeteendet som i själva verket kan vara ett sätt att anklaga partnern, med resultatet att konflikten trappas upp.
   Tigandets mur, bakom vilken man gömmer sig för varandra.

Men också ett hemligt vapen - fredstrevare eller försoningsgester.
   En handling eller ett yttrande som förhindrar att de negativa känslorna trappas upp.

Så kommer då hans 7 regler, för de par som vill leva lyckligt tillsammans.
   1 - Förfina era kärlekskartor, lär känna varandra, var väl förtrogna med varandras tillvaro, farhågor, förhoppningar och mål i livet.
   2 - Stärk de ömma känslorna och den ömsesidiga respekten.
   3 - Sök er till varandra, så får kärlekens glöd nytt liv varje gång du låter din partner känna sig värdefull och uppskattad mitt i vardagen.
   4 - Fatta besluten i samråd med din partner och var villig att kompromissa.
   5 - Lös de problem som går att lösa.
   6 - Bryt dödlägen genom att prata med varandra och försök förstå de bakomliggande orsakerna till problemet ni fastnat i.
   7 - Hitta er gemensamma grundsyn och utveckla er egen kultur.

Ju mer jag läser desto mer uppmärksam blir jag på hur jag själv och min partner agerar.
   På hur lätt det är att glida in i destruktiva beteenden och sen accelerera dem, särskilt när man är trött småbarnsförälder.
   Men jag ser också hur enkelt det faktiskt är att vända på det om jag bara är lite mer närvarande.
   Och varje gång försöker välja det som för oss närmare, även om min första impuls är att fräsa ifrån, vända mig bort eller sura.


För det är mitt liv det gäller, och vill jag vara lycklig är det upp till mig att se till att jag har så goda förutsättningar som möjligt för att vara det. 

Det där vi:et

Hur dör och uppstår man tillsammans i en relation?    
   Fortfarande tillsammans.

Hur dör man bort från sina tidigare roller och uppstår som mer sanna?
   Hur vet man vad som är sant?

När vi bryts ner, när lager skalas bort.
   När sömnbrist och livskriser grumlar sinnet.
   
När kärleken är det som håller ihop, tills det enda man har är den kärlek man envist hävdar finns där.    
   Fastän man knappt orkar se den.
   Känna den. 

Vem är du?   
   Vem är jag?    
   Vilka var vi och vilka håller vi på att bli?

Jag väljer dig varje gång.    

   
Varje gång jag känner att jag inte orkar mer, inser jag att jag har ett val.   
   Och väljer jag att stanna kvar, så måste jag agera så som jag tror att det blir bäst för oss.   
   Och så tar jag nya tag. 

Livet är jobbigt och vi blir jobbiga.  

Och sen skrattar vi.  

Och jag väljer dig varje gång. 

Höst

 Vissa dagar saknas orden.