1 262 304 000 små nu

Jag har levt i 40 år.

Det är 14 610 dagar.

Det är 1 262 304 000 små nu.

Små nu fyllda av allt det som är liv.
   Och död.
   Och uppståndelse.

Jag har älskats in i det här livet av mina föräldrar.
   Jag har fått en lillebror.
   Jag har fått två brorsbarn och tre gudbarn.

Jag har bott på nio olika adresser.
   Jag har levt med tre katter och fyra hundar.
   Några sköldpaddor, undulater, fiskar, eremitkräftor, en salamander, räddade fågelungar och en dvärgpapegoja.

Jag har varit kär ett antal gånger och älskat många.
   Varit sambo två gånger och hoppas att denna gång får fortsätta och fortsätta och fortsätta.

Jag har studerat vid tre universitet.
   Tagit magisterexamen och prästvigts.
   Arbetat i IT-branschen och Guds-branschen och startat eget företag för själen.
   Jobbat i kontorsmiljöer, kyrkor och fängelser.

Jag har haft kort hår och långt hår och rakt hår och lockigt.
   Jag har haft alla möjliga och omöjliga färgkombinationer i det.  

Jag har skrivit en bok och fått den utgiven.
   Jag har sålt tavlor och väggmålningar jag målat.

Jag har fjällvandrat på konfirmationsläger och pilgrimsvandrat till Santiago de Compostela fyra gånger.
   Jag har upptäckt världen i Europa, Asien, Afrika och Amerika.
   Jag har badat i Östersjön, Kattegatt, Medelhavet, Atlanten, Indiska oceanen, Stilla havet, Karibiska havet, Röda havet, Döda havet, sjöar, floder, swimmingpooler, badtunnor och diverse badkar.

Jag har bränt ut mig, haft en utmattningsdepression och ångest.
   Fajtats med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
   Jag har grävt mig djupare ner i mörkret och hittat ljuset.
 
Jag har hjärtopererats två gånger.
   Mitt hjärta har stått still och väckts till liv igen.
   Jag har dött och uppstått.
   På många olika sätt och om och om och om igen.

Jag har försökt välja det som ger liv så ofta jag kunnat.
   Försökt våga gå nya vägar och inte valt den automatiska tryggheten.
   Eller val och val, oftast har jag upplevt att jag inte haft något val.
   Det handlar nog mer om vem jag är.
 
Jag har skrattat och gråtit, blivit arg och känt mig likgiltig.
   Älskat och hatat och stött bort och trängt mig på.
   Relaterat och kommunicerat och levat.
   




Vad jag lärt mig är att livet rymmer så otroligt mycket av allt.
   Ingenting av det som varit vill jag vara utan.
   Nyfiket vill jag möta ännu mer.
   För allt leder framåt.

Hur kan jag inte göra allt för att fortsätta leva det livet så fullt jag bara kan?

Svart och färg

Jag har börjat måla med svart.
   Och inser att det var många år sen jag ens hade svart färg hemma.











Jag har nog tänkt mest i färg tidigare.
   Fastän livet inte alltid varit så färgglatt.
   Kanske har det varit en kompensation.

Men svart ger kontrast.
   Svart gör att färgerna lyser klarare.
   Och så är det väl också i livet.

Att ta del av mörkret, gör att livets färger lyser klarare.
   Att vara närvarande i mörkret, öppnar ögonen också för fler nyanser av färg.
   Av liv.
   Gör livet mer levande.

Också det här att se sitt eget mörker.
   Gör livet mer levande.
   Det som döljs i mörkret.
   Och det man ser som mörker.

Och nu målar jag alltså med svart.

Långt ut över ramarna.

Kanske börjar marken under fötterna bli tillräckligt stabil.

Kanske har min palett blivit större.

Kanske har livet helt enkelt givit mig en färg till jag kan använda mig av. 

Slit sönder era hjärtan

Idag är det askonsdag och den kristna fastan börjar.

För mig en tid att vända sig ännu lite mer inåt och medvetandegöra sig ännu lite mer över vad just jag väljer att göra av mitt liv.


Lever jag sant utifrån vad jag tycker är viktigt?

Hur mycket lever jag utifrån någon annans måttstock och glömmer bort min egen?

Profeten Joel uppmanar:
Slit sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd åter till Gud.

Vågar jag blotta mitt hjärta i mötet med en annan?

Vågar jag känna smärtan i en annan människas lidande och stå kvar?

Kan jag se proportionerna?

När det andrum som behövs, ibland är det andetag som nås precis ovanför vattenytan och verkligen skiljer död från liv.

Kan jag känna tacksamhet?

Över det som är gott i mitt liv?

Över allt jag har att dela med mig av?

Vågar jag brinna och ta till vara på askan?

Lever jag i det av Gud bultande vidöppna hjärtat?